Min kärlek

Det är du och jag, Tarja

Jag minns så väl den dagen vi sågs för första gången. Jag var på jobbet och du satt fast där utanför. Du var så söt så jag var tvungen att hälsa på dig. Spontant sade jag: "Åh en finskspets! Och jag som är så svag för spetsar!"
Du gosade kärleksfullt med mig medan din dåvarande ägare sade:
"Vill du ha henne?!"
Jag såg upp på din dåvarande ägare som om hon hade fått tre huvuden helt plötsligt.
Men då fick jag höra vilken fara du, min Tarja levde under. Att din dåvarande husse hade tänkt ta bort dig, döda dig. Bara för att du var en skotträdd jakthund.
Jag sade att jag var tvungen att tänka på det och fråga dåvarande pojkvännen och eventuella hundvakter om det gick bra.
Ett par veckor senare hoppade du ut ur bakluckan från din förra mattes bil. En 500 lapp bytte ägare och lika så gjorde du.
För från den första promenaden så tillhörde vi två varandra.

Så nu i maj så är det tre år sedan du blev min, och jag kan inte se hur jag har klarat mig utan dig. Puss på dig, min älskade hund.

My beloved, my dog Tarja. A seven year old finnish-spitz.
I have been her owner for wonderful three years. I rescued her for death when her old owner had thought about killing her because she is not a good hunting dog when she is afraid of gunshots. And by faith and chance one day a said the right thing at the right time and she became mine.