tisdag 16 december 2014

Ljus i mörkret

När vi väl hade snö en dag i denna förbannade regnmånad tog jag chansen och fotade mammas utebelysning och julpynt.  

Titta noga nu vädergudar. Så här ska en vinter se ut.

Handledsvärmare. Check!


Efter ha fått riva upp ett antal gånger så blev mina virkade handledsvärmare klara!
Det är helt klart ett minus att inte ha något sifferminne då man virkar (eller stickar för den delen). Men till slut blev de varma och fina. Det är den bästa julklappen jag kunde ge mig själv! Ty jag bor i mitt par (har på mig dem i skrivande stund).

När Telias nät blev utsatt för en attack satte jag mig ned och började virka ett till par handledsvärmare då jag köpte för mycket garn (behövdes bara ett nystan). Detta par kommer jag snart lotta ut, kära läsare. Mer info kommer i ett senare inlägg. Då jag har bestämt tidsram och hur man bäst får komma med i utlottningen.

Här följer en bild där jag både har min virkade mössa (som storebror så vackert pekade ut som tantmössa) och mina handledsvärmare. Jag kan inte posera om jag inte står i superhjältepose. Jag har inget problem med det.

På återseende!

måndag 1 december 2014

Äntligen dags för lite Pyssel.

Trots att jag är färdig med mina julklappsinköp och inte hade tänkt åka in till stan och trängas med de andra julshopparna. Kunde inte mitt pysselsug stoppas! Så jag åkte ned till mysiga Hemflit och fyndade. Så nu kan jag börja handarbeta igen. Det har rent kliat i mina fingrar efter att få pyssla eller handarbeta igen. Trots att jag har fyllt kvällar med att leka med Lightroom och lära mig att redigera. Något som är roligt och behövligt, men det är inte samma sak som att pyssla eller handarbeta.


Jag är ett stort fan av handledsvärmare/pulsvärmare. Jag skulle kunna ha på mig dem jämt. Så då passade det bra att jag, som tänkte utveckla mina stick och virkkunskaper, gör mina egna.

Jag börjar med att virka de gröna pulsvärmarna med mönstret från Drops Design.

Fortsättning följer. 

söndag 30 november 2014

Kreativatanten sprider pyssel

Idag var jag pysseltant på biblioteket. Jag ville sprida decoupering/klipp och klistra vidare till den yngre generationen. De skulle få dekorera julgranskulor för att komma in i rätt Skyltsöndagsstämning.

Barnen var så söta i mina skyddsdräkter gjorda av svarta sopsäckar. (Jag lägger inte ut bilder på barn utan tillstånd, så det får ni inte se) När ena barnet spillde lim över säcken strålade hen upp för dess nya byxor hade klarat sig på grund av sopsäcken. Tur att jag hade tänkt till där!

Pysselbordet innan barnen började strömma till
Mitt inspirations/skrytbord och den lilla asken med gummisnoddar som jag hade med för de långhåriga barnen.
Julgranskulor i drivor. Inte alla gick åt.
Några av barnens små konstverk
Det var en rolig upplevelse och barnen verkade gilla det. Så jag ställer gärna upp som pysseltant någon annan gång också.

Jag älskar bibliotekets julgran av gallrade böcker. Den är helt fantastiskt!

Jag tyckte att det var fint då biblioteket hade stängt för dagen.

Trevlig första advent!


lördag 29 november 2014

En snabb uppdatering

Japp, här har det varit tyst en bra stund. Men vad kan toppa att mata en fladdermus?!

Jag har en del planerade inlägg i utkastet men jag har inte fått ihop dem. Jag hade tänkt slutföra ABC't men mitt Z har varit väldigt svår. Jag vet vad jag vill skriva om. Men hur ska jag göra det? Hur ärlig ska jag vara? Ja, jag får fortsätta att fila på det.

Utöver ABC't har jag saker som jag skulle vilja skriva om: mitt första försök att vara bröllopsfotograf. Känslan att vara ansiktsmålare för en dag. Att jag håller på att lära mig Lightroom (fotoredigering). Dock gör mitt Lightroom pysslande gör att jag är ännu kräsnare på bilder jag lägger upp. Jag vill skriva om min arbetsmarknadsutbildning inom detaljhandeln som jag har börjat. Så känner ni någon inom detaljhandeln som skulle tänka sig en kreativmänniska som praktikant på halvtid i ca 2 månader i början av det nya året, hojta till!

Det har varit en paus på pysslandet ett bra tag nu. Det har inte funnits den tid eller ork som jag hade önskat. Men imorgon ska jag i alla fall sprida pysslandet inför Julen. Då jag ska lära barn/folk i min hembygd att decoupera under skyltsöndagen. Det blir spännande!

Nä nu måste packa ihop det jag behöver för imorgon innan jag kryper i säng. 

Vi hörs förhoppnings vis lite fortare än förra gången... Men jag lovar ingenting!






fredag 11 juli 2014

Fladdermusräddningar.

För mig är det vardagsmat undersommaren att rädda fladdermöss från vår kamin i vardagsrummet. På tre dagar har jag räddat fem fladdermöss från en säker död.


Överlag är de väldigt pigga efter räddningen. Så fort jag öppnar handen ute flyger de iväg. Men i morse var det en liten en som var mer medtagen. Så jag blandade vatten med lite honung och matade den med en tesked. Här är en video och bilder på den lilla krabaten.







Sista bilden är fladdermusen som nu när den kände sig bättre klättrade lite innan den flög iväg.

söndag 6 juli 2014

Bokrecension: En man som heter Ove



Den 59 åriga mannen Ove. Är bostadsområdets självutnämnde ordningsvakt. Grannskapets arge, bittra man. Men Ove anser inte att han är bitter. Han går bara inte runt och ler hela tiden!
Ove har bestämt att han ska dö, men hans grannar har förmågan att avbryta honom hela tiden!

Efter min semester där bland annat min svägerska satt och skrattade högt för sig själv när hon läste en man som heter Ove av Fredrik Backman var det svårt att inte bli nyfiken.

Jag gillar verkligen en man som heter Ove. Men jag gillar buttra gubbar: Carl i Up, Bobby Singer i Supernatural, Waldorf och Statler i Mupparna med flera. 

Jag gillar blandningen av humor, värme, kärlek, sorg och vanmakt i boken. Ove och Sonjas kärlekshistoria gör mig varm i själen. Boken har många drag som jag känner igen från Up. Mannen som förlorar sin fru. Hon som är färgen i hans liv. Blir mer bitter och enstörig. Den ofta hopplösa kampen emot myndigheterna. Sedan de färgglada karaktärerna i gubbens närhet som tvingar sig på honom och får honom att uppleva mindre äventyr. 
Jag rekommenderar verkligen en man som heter Ove. Det är en må bra bok utan att vara för söt och banal. 

Men för mig är det bästa betyget denna bok kan få är att min far som inte har läst en bok på flera, flera år älskade den. Jag kom hem en natt och fann honom sittandes i köket skrattande högt medan han läste. Han läste den tills den tog slut. 

Sprid Läsglädje!

Hällnäs sanatoriet


söndag 29 juni 2014

Fattigmans fotograf

Jag har varit en stor motståndare till att använda blixt då jag fotograferar. Blixten på kameran tar bara och förstör bilden med sitt hårda ljus.
Men i och med min kamerakurs har jag förstått hur mycket rätt sorts blixt kan förbättra en bild. Men jag hade ingen extern blixt*. Så jag tänkte att jag har bara min elaka inbyggda blixt då kan det inte bli bättre. Så jag fortsatte och använde aldrig blixten. Tills nu.

Jag ramlade över på tumblr ett inlägg hur man vinkla ljuset på sin inbyggda blixt med en spegel. Alltså ta en liten fickspegel och vinkla den från umdersidan av blixten så ljuset träffar taket och sedan fotoobjektet. Det ger ett finare ljus. Genialt tänkte jag och bestämde mig för att prova. Så när vi hade strömavbrott och hundarna kurade ihop sig i hallens mörker. Valde jag att sätta tekniken på en stenhård prövning.

Utan blixt. Som ni ser. Totalt mörker. 

Med direktblixt. Inget djup. Teklas vita färg är nästan utfrätt. Tråkig bild. Som direkt blixtbilder lätt blir.

Med blixt som via en spegel har studsat upp i taket. Mycket, mycket bättre. Inte illa för att vara tagen i nästan totalt mörker.

Försök med att studsa blixten med en liten spegel. Som ni ser lyckades jag inte med att få spegeln nära nog/i rätt vinkel. Ergo skuggan.

Jag var och fotade till annonseringen för vår loppis. Utan blixt.

Med vinklad blixt, med hjälp av en liten fickspegel.

Ofokuserad skitbild.
Sedan en kväll tog jag mitt teleobjektiv. Då jag tänkte försöka fota något hjortdjur som skuttade på åkern. Dock hann de skutta iväg innan jag hann ut. Så då fotade jag äppelblommor i stället. Dock är mitt teleobjektiv inte tacksam att fota i halvmörker. Så bilderna ville inte fokusera.

 Då tog jag min hand för att se om man kunde studsa ljuset med den. Då blev de vita blommorna romantiskt rosa.

Mer hand+blixt=rosa blommor

Sedan tog jag ett löv och testade. Spännande grönt sken.

Denna bild är jag osäker på hur jag tog den. Med lövet eller utan blixt. Fin är den i alla fall.  

torsdag 19 juni 2014

Spindeln på rosen

Hej hallå! Jag är tillbaka i landet men jag skadade min högra axeln då jag simmade i havet. Sådant som händer då man har EDS och ens leder är som gummiband. Så nu jag undviker att hänga för mycket vid datorn/mobilen. Tyvärr får uppehållet bli lite längre än planerat. Ha det så bra!

onsdag 4 juni 2014

Y som i Yxa

Jag har målat många medeltida/fantasy vapen i mina dagar. Men inget vapen har tilltalat mig så mycket som yxan. Men ett vapen som man kan hugga ved med också är faktiskt ruskigt praktiskt. Om jag förvandlades till en fantasykaraktär skulle mitt vapen av val lätt vara en dubbelsidig stridsyxa. En enkelsidig egg och en pik vid andra sidan skulle också funka.

När jag var typ 16år sov jag ute i en omgjord lada på gården. Det var mitt sommarbostad och jag trivdes mycket bra där ute. Men en natt vid halv fyra tiden vaknade jag av att någon smällde upp dörren.
Jag satte mig upp innan jag ens hade vaknat. Gömd som jag var bakom dörren ser jag en kille som sticker in näsan i stugan utbrister "Oj då" och smäller igen dörren.
Medan jag kollar klockan hör jag hur han tassar runt stugan. Han har smygit fram till fönstret för att titta in.
Jag blir irriterad och utbrister: "Men! Hallå!?"
Och skrämde skiten ur killen som snubblande igenom skogsbrynet bort från gården. Jag går ut stugan och hör en moppe startar och puttrar iväg.
Jag gick in till min mamma och pappa och berättade vad som hade hänt. Sedan gick jag och lade mig och sov ute i stugan igen. Trots att mamma tyckte att jag kunde sova inne istället.
Dock satte min farmor ned foten, så jag fick inte sova ute i stugan om jag inte satte dit en hasp/lås. Och att hade min trogna lilla yxa liggande på nattduksbordet. Så i flera års tid sov jag på somrarna med en yxa liggande tryggt vid min sida.    

X som i Xena

Xena krigarprinsessan och alla de andra krigardamerna som jag såg/ser upp till.


Fysisk styrka i kvinnliga karaktärer har jag alltid gillat. Det har att göra med att då jag var en liten flicka räknades jag som väldigt stark. Hur stark undrar ni? Bråkade två personer och jag blev less på dem. Tog jag de båda runt midjan med varsin arm och lät dem dingla från varsin sida av min höft. Det stoppade vilket bråk som helst. Jag var nog i topp fem i styrka i låg och mellanstadiet. Ah, jag var som Wonder Woman på den tiden. Det var innan min EDS bestämde att jag skulle vara prinsessan på ärten. Men, men för att återgå till mitt tänkta inlägg.

Så jag är inte förvånad att jag gillade och identifierade mig med karaktärer som: Pippi Långstrump, She-Ra, Bunnie Rabbot (tv-serien/serietidningen Sonic the hedghog), senare Xena, Lagertha och bland andra kvinnorna Mormont (karaktärer som saknas från tv-serien Game of Thrones).

Det jag gillar med dem är att de är starka och skickliga utan att vara antifeminina.

Nu har jag inte sett bland annat Xena på många, många år. Så jag vet inte hur väl den har åldrats. Men vem vet kanske jag får för mig att se om den en dag. För som tonåring gillade jag den verkligen. Den var i alla fall hundra gånger häftigare och bättre än Herkules... 

söndag 1 juni 2014

V som i Viking

Jag har alltid varit fascinerad av Vikingar. Deras samhälle, mytologi, mode, vapen, skepp, konst och ja allt. Detta kan bero på att jag gillar historia. Att tänka sig in i hur andra personer levde i en helt annan tid.

Runor av alla de slag är jag barnsligt fascinerad av. Varje runa är som ett litet konstverk, särskilt de isländska. Jag äger en liten samling med trärunor. De är väldigt fina. Jag kan visa dem en annan dag om ni har lust. Har funderat att göra små hängsmycken av runor. Typ en nyckelring eller så. Mest bara för att jag gillar bildspråket och känslan av dem. Sedan skulle det vara ett roligt pysselprojekt. Hade jag varit frisk hade jag lätt fått för mig att hugga en egen runsten. Bara för att se om jag kunde göra det. Jag får kanske nöja mig med att göra en på papper någon gång. Dock har jag inte lärt mig läsa/skriva i runor. Så det kommer dröja innan jag ens ritar en sten med runskrift. Men man kan drömma och planera ändå.

När jag var ca 10-11år var vi på semester i Dalarna. Där i en affär som sålde hantverk blev jag helt fascinerad av ett skåp. Det var en väggskåp där luckan var utskuren i vikingamönster. Invävt i sig själv. Jag blev kär. Jag ville verkligen ha det skåpet. Dock hade jag inte de 10 000kr som skåpet kostade så det fick hänga kvar. Men jag minns det med värme. Det skulle vara roligt att se något liknade igen och se om jag gillar det lika mycket.


Tv-serien Vikings är helt klart en av serierna jag följer. Jag vet att en del klagar på den historiska korrektheten i serien. Men det är en serie baserad på myt/saga så jag uppskattar den för sitt spännings värde. Sedan skulle jag kunna bara se seriens för karaktären Lagerthas skull. Hon är fantastisk på alla möjliga sätt.

Jag tror jag avrundar här med Lagertha för då blir övergången fin till mitt nästa bokstav: X som i Xena.   

lördag 31 maj 2014

U som i Underbart

För många månader sedan skrev jag att jag var extremt peppad på X-men: Days of Future Past. Nu har filmen äntligen kommit ut och jag har varit och sett den. Så hur var den?
Den var för mig alldeles underbar. *drömsk suck*


Filmen är löst baserad på The Uncanny X-men nummer 141-142 (1981) med namnet: Days of Future Past skriven av Chris Claremont. Finns i en samlingsvolym med Chris Claremonts verk, som finns översatt till svenska.*
Jag läste denna samlingsvolym för många månader sedan, innan jag såg filmtrailern. Då tyckte jag att storyn påminde mycket om varandra men jag ville inte ha förutfattade idéer om filmen. Så jag höll min teori för mig själv. Men jag hade rätt. Detta är en av X-men serietidningshistorierna som jag tycker att folk ska läsa. Även om du inte har läst något av X-men tidigare och inte vet var du ska börja. Jag tycker att det kan vara en bra idé att läsa då samlingsvolymer. Då kan man finna en favoritförfattare eller vilka man inte tycker om. Eller så söker man reda på vilka som är topphistorierna och börjar med någon av dem. (t.ex.)

En hel del saker i filmen har ändrats från serietidningsversionen men jag tycker inte att det är något problem. Det kan bero på att jag är så nöjd med filmen. Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ned med det jag gillade med filmen. Men jag vet att många av mina nära och kära har tänkt se filmen så jag ska hålla käft. Jag tänker låta dem få se den i lugn och ro. Utan mitt pladder i öronen.     

Dock förvarnar jag dem att jag kan vara i nördstämning då de väl har sett den och då kommer jag vilja tala öronen av dem.**

Ja, för att sammanfatta. Gillar man X-men ska man se Days of Future Past.

*Verkar inte finnas i lager på svenska, eller ens gå att få tag i via svenska bokhandlar. Ergo länk till biblioteken i Umeå regionen. Men jag ville bara visa vilken samlingsvolym jag talade om och hade läst. Dock finns engelska utgåvor av Chris Claremonts Days of Future Past att få tag i via t.ex. Amazon.

** Jag väntar än lätt irriterat på att de ska se nyaste Riddick filmen så jag får klaga av mig. Fy! Vad jag hatar den filmen! Jag tror jag hatar den mer än X-men: The Last Stand. Något som borde vara omöjligt eftersom jag hatar den X-men filmen så mycket att jag vägrar ens erkänna att den finns!

fredag 30 maj 2014

T som i Tio

Min hund Tarja fyller tio år idag. Så grattis lilla skrutt.
Sedan är det 6år sedan jag fick henne. Tiden går väldigt fort.


Vår katt Tula fyller snart också tio år så hon får vara med på ett hörn också.


Men nu får jag ta en liten paus på ABC't under helgen. Jag återkommer på Måndag så ska jag försöka få färdigt det. 

torsdag 29 maj 2014

S som i sång

Jag gillar att sjunga. Jag är kanske inte den bästa sångerskan. Men det skiter jag fullständigt i. Hellre än bra är mitt motto! Dock har jag en gåva med att minnas sångtexter. Det betyder dock att jag har en lång lista med serieintron som jag kan börja nynna på i tid och otid. Här är några exempel:

Sailor Moon (svenska intro och utro)
Trasdockorna
Bananer i Pyjamas (en låt som jag gärna hade glömt bort! Snälla!)
Bumbibjörnarna
Jem
Kyou Kara Maou (på ev. slaktad japanska)
Nalle Puh (tv-serie och filmsånger)
Ducktales/Ankliv
För att nämna några.

Men sedan har vi en salig blandning av Studio Ghibli sånger, Disneysånger, musikalnummer, skillingtryck, rocklåtar och allt annat som jag lyssnar på som jag går runt och sjunger eller nynnar på. 

Min vanligaste låt som jag, just nu, går runt och nynnar på är dock denna:


R som i Rollspel

Den som har snusk i sin hjärna kan nu skaka på huvudet och ta bort det. För sådant rollspel hade jag inte tänkt tala om. Jag vill tala om gammalt hederligt penna, papper och tärningar rollspel. Jag tänker inte ha en stor föreläsning om rollspel, dess historia, och om hur man spelar. Det kan ni läsa på om själva eller så får ni lägga önskemål så kan jag försöka skriva ett mer omfattat inlägg om det senare.

Den som fick upp mina ögon för rollspel var min storasyster. Hon och hennes kompisar (som jag var halvt övertygad om var vampyrer) spelade ofta ute i bagarstugan. Jag fick inte vara med eftersom de var häftiga tonåringar och jag var en liten plutt. Men ändå var det spännande tanke att de kunde bygga hela historier, karaktärer och världar ute i bagarstugarn. Det lät... magiskt. Så när jag själv blev tonåring och började läsa fantasy kände jag suget att själv få prova att rollspel. Dock fick jag aldrig chansen under min tonårstid, till min stora förtret. Mina vänner spelade inte och först då jag blev äldre som jag fick reda på vilka som var rollspelarna i min klass. Hade jag vetat vilka de var då, som tonåring, hade jag vackert tvingat mig in i deras spelgrupp. Men, men jag överlevde ändå. Jag var väl ca 25 år då jag väl fick testa spela rollspel för första gången. Något som jag tänker fortsätta med så länge det finns folk att spela med!

Vad är det då jag tycker är roligt med rollspel?

1. Bygga upp och spela en karaktär. Oavsett om det är jag som gör en karaktär från grunden eller om jag får en "färdig" karaktär som jag ska tolka. Det är roligt och givande att sätta sig in i en annans skor. Sedan låtsas reagera som någon annan. Mina karaktärer har gjort MYCKET som jag personligen aldrig ens skulle komma på tanken att göra. Eftersom jag känner att för dem är det helt logiskt att göra eller säga saker.
Man spelar improvisationteater i sitt vardagsrum.
Sedan att man får utveckla karaktären. Både via handlingar och köpa upp dess färdigheter och styrkor.

2. Problemlösning/lösa mysterium. Det uppstår alltid problem i spelets värld. Allt ifrån att få upp låsta dörrar (kan vara mycket svårare och farligare än vad man kan tro), lösa mordgåtor, undvika bråk eller få folk att förstå att det nu är krig i tomteskogen! Vissa saker går att lösa med "våld"(ett bra slag med tärningarna), medan andra måste man använda sin hjärna och tala sig ur situationer.

3. Umgås med folk. Konstigt nog lär man känna folk mycket bättre via rollspel. Trots att alla spelar att de är någon annan medan man umgås så är det som man ser sidor av dem man aldrig skulle ha sett annars.

4. Leva sig in i historien. Man är en karaktär i en större värld. Hjälten, medhjälparen, skurken eller bara en bricka i spelet. Det är som att läsa en riktigt bra bok eller se fantastisk film eller tv-serie. Man sugs in. Men i detta fall så dina och dina vänners val och handlingar är det som driver fram historien. Det är det som bestämmer vad som ska hända.

5. Jag får användning av min tur med tärningar.

Och mycket, mycket mer!

Är ni själv sugna på att testa? I Umeå kan man fara på t.ex. Klossen där man får testa både brädspel och rollspel. Detta gäller gammal som ung. Man är aldrig för gammal att spela rollspel! Så länge man har lite fantasi kan man spela. Bor man inte i Umeåområdet kan man kolla med Sverock efter mer lokala föreningar. Där under deras forum kan man även leta efter spelgrupper. Annars får man tala med folk i ens närhet som spelar och be dem hjälpa en.

Har ni frågor, berätta er favorit rollspelshistoria eller vad som helst lämna en rad eller två! På valfri sätt.


 Min tärningssamling. 
Den kommer nog bli större med åren.

tisdag 27 maj 2014

Varför är det så ont om Q?

Nä, kära vänner jag kommer inte på något vettigt att skriva om Q.

Jag har inte än läst boken Varför är det så ont om Q av Hasse Andersson.
Jag har inte testat Qi-gong. Trots att jag har funderat på det.

Så jag lånar det engelska ordet Quote och lämnar er med detta:

Five exclamation marks, the sure sign of an insane mind.
-- (Terry Pratchett, Reaper Man)

måndag 26 maj 2014

P som i Post EU-val.

Det enda jag tänker säga om valet. Likt alla andra val.

SKÄMS PÅ ER SOM INTE RÖSTADE!

Om ni inte gillar EU? Rösta då på ett parti som inte gör det heller. För innan det blir en ny folkomröstning är er "bojkottning" värdelös. Den bevisar inget och kommer inte göra något produktivt. Jobba då istället för att få till en folkomröstning eller något produktivt.

Om ni inte orkade? Då uppför ni er som bortskämda snorungar! Grattis. Ni har gett bort er talan. Är ni inte nöjda med valet? Skyll er själva! För ni har gett bort er makt! 

Om man av någon anledning inte kunde komma till vallokalen. Men ville. Ni är förlåtna i mina ögon.

Att rösta är vår rätt och skyldighet. Inget som bara kastas bort! 

Nu tänker jag lyssna lite mer på Yesterday is dead and gone av Arch Enemy så mår jag bättre.  


söndag 25 maj 2014

O som i Ord

Det finns en del ord som jag har koppling till. Vare sig historier/minnen som har etsat sig fast.

Som i fallet med ordet Grotta.

"Grotta stavas alltid med två T" ekar det i mitt huvud så fort jag skriver ordet grotta.

Det kommer ifrån den gången då jag gick i ettan eller tvåan och satt vid en gammal "Ordbehandlare"* och skrev en halvsidas historia om en grotta. Jag kan nästan i detalj minnas var jag satt i det smala rummet. Men något om vad historien handlade om minns jag inte. Tror att det var något som vår lärare hade hittat på. Dock minns jag att jag hade stavat fel på ordet Grotta. Min dyslexi och jag tyckte att ordet skulle stavas Grota. Detta minns jag tydligt eftersom jag fick en pinsam och offentlig "rättning" av min lärare, sedan dess har jag aldrig stavat fel på Grotta. Eftersom att grotta stavas alltid med två T.

Sedan finns det ord som jag är en förkämpe för: Ty och Dock. Ty låter och ser mycket finare ut än "eftersom" och "därför att". Likaså med Dock som är mycket finare än "fast än". Jag vet att det är ord som räknas som "gammalmodiga". Tack så mycket Windows 95s Word som alltid klagade på: ty. Men jag tycker att i vårt samhälle som gillar förkortningar så borde ty och dock passa perfekt!

Har ni ett favoritord eller ett ord som påminner er om ett minne?

* Eller vad nu de gamla skoldatorerna hette i den tidiga början av 90talet. Jag lutar åt att det var en ABC800 men jag är inte säker. Kunde vara en Compis också. Compis hade den häftiga knappen: "Utplåna" istället för "Delete"

lördag 24 maj 2014

N som i Nej

Om det mest udda raggningsförsöket jag har varit med om.
Nej, tack killen. Nej, tack.

Detta är en gammal historia. För flera år sedan var jag med i en artikel i en viss tjejtidning. Artikeln som jag var med i hette Mensen från helvetet. Där jag ingående beskrev min mens. Bilden på mig var bedårande. Men jag är alltid bedårande!

Någon vecka efter tidningen släpptes får jag ett SMS:


Så artikeln om min menstruation väckte någons intresse. 
Lite obehagligt att veta att det inte är så svårt att hitta mig om man vill.
Nu var det ingen fara. Killen gav upp efter ha skickat ett liknande SMS en gång till.

Så han förstod att tystnad betyder också Nej. 

fredag 23 maj 2014

M som i Monster

Jag har alltid gillat myter, legender, sagor och mytologi. Så jag kom att tänka på monster. Vilka är mina topp tre favorit monster?

1. Grip. Blandningen av en örn och ett lejon. Gripen från tv-serien the Storyteller (Sagor för Vuxna. Se serien om ni har chansen) saga: The Luck Child är min absoluta favorit.
Gripen skrämmer mig inte för fem öre. Men jag vill ha den! Den talar sött och är för mig alldeles, alldeles underbar!


01.14 in i videoklippet kommer gripen fram så får ni höra själv. 




2. Spöken. Jag gillar spökhistorier av alla de slag. Allt från mysiga kontakter från nära och kära till nervkittlande obehagliga historier. Dock blir jag ofta lite missnöjd då jag ser spökfilmer. De lyckas nästan aldrig skrämma mig. I spökfilmer tycker jag att less is more. Visa inte spökena så mycket. Visa hellre effekterna av deras närvaro. Bygg upp stämningen, jobba med skuggor, ljud i stället.

Ge gärna tips på i era ögon en bra spökfilm eller historia! 



3. Zombies. Inte så stor överraskning där eller? Med tanken på hur många gånger i mitt liv jag har klätt ut mig till en är det ingen överraskning. Tidigare har jag inte varit så intresserad av zombies. Jag tyckte att de var lite av de töntigaste monsterna, förutom vandrade skelett för de är rent meningslösa. Men då jag läste på och såg en dokumentär om Zombier från Haiti är zombiemyten den enda myten som skrämmer mig! För det är något som händer i verkligheten (kanske inte dagligen men ändå).
Visserligen skiljer sig Haitizombier från filmzombier. Verklighetens zombier är folk som blir drogade till de blir skendöda, de begravs = syrebrist= hjärnskada. Offret grävs upp av förövaren. Blir dess slav. Så offrets kropp lever kvar men större delen av din personlighet och mentala förmåga är mördad. Det är så ohyggligt läskig tanke!

Mitt tips är att se miniserien True Horror with Anthony Head avsnittet om Zombies för det öppnade mina ögon på hur läskig zombiemyten verkligen är! Sedan är det ett spännande avsnitt överlag.

Vilket är ert favorit monster? Dela med er!
 

torsdag 22 maj 2014

L som i Lektion

Passande så ikväll skulle jag iväg på en fotolektion via F'labb i att fota hundar. Så jag tog vara på den fina dagen och började träna lite på Tarja och vår daghund Tekla.
Bilderna är tagna med mitt nya fasta teleobjektiv.

Skaffa dig en egen pinne

 Närbild på Tekla

Jag hann inte fotografera så mycket under lektionen eftersom Tarja var en av fotomodellerna under kvällen.

Men några fina bilder blev det ändå.

Tarja var både äldst (fyller tio nästa vecka), enda tiken, minst.

Sedan var hon den mest pratsamma också...

8 år och charmtroll

Stor snygging på 4år


Det var en riktigt rolig lektion trots jag tror att jag hamnade på fler bilder än vad jag tog.