fredag 23 november 2012

Lucy Dillon x3

En bokserie som jag läste för flera månader sedan var: Lucy Dillons "hundar och människor" serie (Mitt namn för serien då den verkar vara namnlös). Alla delarna är självständiga men karaktärerna från de tidigare böckerna smyger omkring i bakgrunden så man uppskattar bi-karaktärerna mer om man läser dem i följd.



Ensamma hjärtan och hemlösa hundar 
Rachels liv har kastats på ända då hon har förlorat sitt jobb, pojkvän och hem. Tur i oturen så ärver hon allt av sin excentriska moster. Så plötsligt har hon ett helt nytt liv på vischan med sin mosters hund och är ägare till ett hem för hemlösa hundar. Hon som knappt gillar dessa håriga bestar!

Ensamstående mamman Zoe är överhopad. Hon har fullt upp med sina pojkar och jobbet och plötsligt får hon en hundvalp kastad på sig av sin exmake som köper sina pojkars kärlek.

Natalie och Jonny är ett lyckligt par som önskar barn mer än allt annat, men de verkar vara bestämda att vara barnlösa.



 Hundar, hus och hjärtats längtan
31 åriga Julie är änka och vältrar sig i sin sorg. Huset och hon förfaller men hon orkar inte bry sig.
Hennes syster Lousie verkar ha det perfekta livet tillsammans med sin framgångsrike make och lilla son i deras perfekta hus. Lousie saknar dock något i sitt liv och försöker återgå till jobbet.
Mamma Diane lyckas tillslut övertala Julie att börja gå med Dianes hund och på så sätt börjar få in lite liv i sin sörjande dotters liv.



Secret of Happy Ever After
Michell är den framgångsrika affärskvinnan som äger en trevlig liten inredningsbutik. Granne med hennes affär finns en urgammal sunkig bokhandel som hon lyckas övertala gubben att sälja. Han har dock ett villkor att i minst ett år till ska det fortsätta vara en bokhandel. Något som inte Michell är så glad för men hon godtar då hon har en god vän som är utan jobb.

Bibliotekarien Anna står utan jobb och blir överlycklig att få chansen att jobba i en bokhandel. Anna har en fin familj med sin lite äldre make och hans tre barn och en dalmatiner. Problemet är att Anna känner sig mer som familjens städerska än bonusförälder. Men snart fyller Anna år och hennes make hade lovat då de träffades att de skulle skaffa ett eget barn detta år. 

Trevliga små boktips från alla karaktärer från hela serien inleder kapitlen i denna bok.

Första boken är en feelgoodare, andra har mer smärta och den tredje har känsla men...

Ju mer serien framgick ju mer störde jag mig på alla dessa vuxna som är mindre mentalt utvecklade än tolvåringar! Ingen av dem kan kommunicera med någon annan. Många av deras problem skulle inte vara problem om de talade med varandra, men nej det ska smygas och allt ska hållas inne. Huvudkaraktärerna i sista boken ville jag slå i bakhuvudet för de var rent löjliga med sina "problem" och hur de hanterade dem.
Till Dillions försvar så kan hon verkligen beskriva känslor. Så trots jag sitter och är irriterad på karaktärerna har jag ont i magen av deras känslor och det är faktiskt en talang.

Dessa böcker tillhör den nya bokidealet med kvinnor som äger egna företag tillsammans. Kvinnor som jobbar ihop med det de gillar, växer tillsammans är sensmoralen.

Hundägarlivet känns trots beskrivningar av hundfadäser så är hundägarlivet väldigt rosenskimrande i serien. Jag må vara partisk men jag hoppas bara att inte folk skaffar hundar som de inte har tid med för de tror att en hund ska förändra deras liv till det bättre efter de har läst denna serie.

Serien är söt och gillar man känslor och hundar så är den läsvärd. Men den ligger inte på min topplista.

Det är mer att efter man har läst boken kan man kasta den över axeln och gå vidare till annat.

Lucy Dillions books are cute but the charaters are overgrown teens that need to learn how to communicate! The books are emotive and the dogs are cute. Its a can do read.

torsdag 15 november 2012

Saker jag är dålig på

Ni som följer min blogg måste tro att jag med mitt fantastiska självförtroende och talanger måste vara en helt fantastiskt perfekt människa (eller hur? *ironisk*). Vet ni vad: nä det är jag inte! Jag är inte en perfekt människa, det är inte något jag ens eftersträvar att vara. Det skulle vara totalt dödstråkigt att vara "perfekt". Så jag tänker göra precis som Jenna Marbles berätta vad jag är dålig på.



Baka bröd. Jag är grymt duktig på att baka kakor, pajer, tårtor, bullar och annat smaskens men matbröd... Allt jag rör vid förvandlas till dvärgbröd som är totalt oätligt men kan användas till mordvapen.

"Här får du ett jätteenkelt recept på filmjölkslimpa, omöjligt att misslyckas med"
Dvärgbröd

Måla naglarna/ha nagellack. Jag målar aldrig mina naglarna på grund av två saker: ett det blir kladdigt och 2 trots jag har gjort efter konstens alla regler så håller inte lacket mer än ett par timmar (oberoende av kvaliteten av nagellacket). Och jag avskyr trasigt nagellack, då jag känner mig ovårdad.

Matte. Jag sökte lokförarutbildningen för ett par år sedan, jag misslyckades på två av testen för att jag inte kan enkel mattematik! Jag löste svåra logikfrågor, men enkel matte på tid:
3+5 =........................................ är åtta.......... eller hur?
Diskvalificerad 

Tolerera dumheter. Är jag trött, hungrig och har ont (gärna på en och samma gång) så är mitt vanligtvis enorma tålamod och lugn som bortblåst. För det minsta dumma förslag eller idioti (i mina öron) så morrar jag och utstrålar enorm ilska.

"Åh, låt oss fara på detta ställe så ligger långt borta och blir en enorm omväg!"
"Nej! För @#%!@#%!@#%!"
Stackars lillasyster, som med sin optimism blir utsatt för de flesta av mina utfall.

Lyssna Detta är en arbetsskada från min tid inom vården. Talar någon med mig om något som jag tycker är totalt ointressant eller har hört förut allt för många gånger så zoomar min hjärna omedelbart ut och jag hör inte ett ord du säger.

X börjar tala. "Och då var det så att, eller var det att... Men hur som helst"
Min hjärna: Hmm detta var ointressant. Vet du vad om din karaktär i din historia skulle göra detta. Vänta lite!
Min kropp, Nicka och härma ansiktsuttrycken så tror X att du lyssnar. 
"...och då sade någon hel främmande att den där helt okända människan...."
Min hjärna: Nej inte intressant än, men som jag sade om din karaktär skulle...
Min kropp: fortsätt nicka.

Händer mindre ofta nu när jag har slutat jobba inom vården men det kan hända än idag. Detta kan nog vara orsaken att ensamma gubbar gillar att tala med mig.. de tror att jag lyssnar.

Bollsport Håll bollar ifrån mig! Jag kommer att kämpa på, men jag kommer inte vara till någon hjälp. 

Photoshop Detta är något som jag skulle vilja vara bra i. Men jag orkar verkligen inte lära mig! Gång på gång har jag försökt för att sedan ge upp. Jag gillar inte alls arbetssättet. Photoshop talar ett helt annat språk än mig, ett språk som jag inte verkar lära mig.

Things I am bad at: Baking bread, Photoshop, paint my nails, listen (use Google translate, and you will might understand when I am a bad listener), math, being nice, sports.

onsdag 14 november 2012

En less gammal tant berättar vart skåpet ska stå

Efter att fått höra på barn och tonåringar som klagar på att deras föräldrar inte ger dem allt de vill. Tänker jag säga ett par saker något som behövs sägas i denna materialistiska värld.

Till barn och tonåringar:
Säger era föräldrar att de inte har råd, gissa vad! Åtta gånger av tio: Då har de inte råd! Inte för att de är elaka själviska saker som inte älskar dig och är orättvisa eller vad du nu skriker i deras ansikten eller vad du skriver på nätet till dina vänner så de ska tycka synd om dig.

Fråga dina föräldrar/vårdnadstagare om er familjs ekonomi i stället för att skrika och gnälla.

Vad har ni för inkomster? Vad är familjens utgifter? När alla räkningar är betalda, vad är kvar och vad ska de pengarna gå till: Mat, vecko/månadspeng, bensin, bussresor..
För innan du har satt dig in i din familjs ekonomi och vad saker kostar i verkligheten, så har du faktiskt ingen rätt att tjata till dig saker/pengar.

När du nu sedan vet er familjs ekonomi. Vad gör du för att förtjäna dessa saker som du anser dig ha rätt till. Gör du dina sysslor? Är du ens trevlig med dina föräldrar? Sparar du något av dina veckopengar/månadspengar? Om du tillräckligt gammal: har du möjlighet att jobba lite extra (sommarjobb eller kanske dela ut reklam någon timme i veckan)? Tjäna dina egna pengar så kan du köpa precis det du vill ha och känn känslan och stoltheten att DU har förtjänat och kämpat för saken.
För gör du inget så förtjänar du inte den saken, så enkelt är det.

Sedan tänker jag berätta det som kanske kommer chocka er: ert liv kommer inte bli bättre för att du äger det nyaste eller dyraste, du kommer inte bli en bättre människa och dina vänner kommer inte gilla dig mer (för gör de det är de troligtvis inga bra människor...).

Sedan behöver inte saker gå så förbannat fort. Bara för att du har fått för dig att du vill ha något så behöver du inte köpa det på en gång! Det är bättre att spara till det så om du ångrar dig på vägen så gör det inget för då har du pengar över till annat som du kan få för dig att vilja ha. 

Till Föräldrar:
Ger ni barnen allt de vill ha utan att de får jobba för det så gör ni små bortskämda monster som kommer tjata och tjata tills de får som de vill. De kommer få för sig att er kärlek till dem mäts via hur mycket ni ger dem ekonomiskt. Är detta vad ni vill?

Ni måste tala med barn om ekonomi och speciellt hur er familjs ekonomi ligger till. När mina föräldrar sade att vi inte hade råd med något som jag eller mina syskon ville ha, visste jag och mina syskon varför vi inte hade råd.

Gör det enkelt: Vad får ni in varje månad och vad går ut? När allt är betalt vad har ni kvar och vad måste det gå till?
Att tala om ekonomi med era barn och lära dem att förstå den, är ett bra sätt att se till att de kommer bli smarta vuxna som inte hamnar hos kronofogden eller gör ovisa ekonomiska beslut.

Vill de ha något som är dyrt: en ny telefon, spel eller vad som helst. Sitt ned och diskutera: är det något som behövs? Har ni råd? Vad är barnet beredd att göra själv för att få det? Spara pengar, jobba mer hemma, jobba extra? Ett exempel är att ni ber barnet att spara x antal hundra/tusen kronor och ni betalar resterande summa (så ni också har tid att spara). Gör det som passar er.

Hjälp dem att skaffa sparkonton eller sparbössor.

Att lära sig att diskutera, argumentera och hantera pengar är ovärderliga läxor som era barn behöver i sitt vuxenliv. Era barns framtida partner kommer tacka er om de kan diskutera problemen de har i stället för att ert vuxna barn ska sura och skrika för att saker inte sker på deras sätt.  

Allas föräldrars uppgift är att uppfostra barnen till självständiga vuxna som kommer må bra och klara sig i världen. Så jag hoppas att ni gör ert bästa.

För just nu ser jag läskigt många otacksamma monsterungar och det gör mig riktigt mörkrädd! 

Children do not deserve or should have everything they point at. Parents jobs is to teach their child how the world work. Parents and children should talk about their household economy. How much comes in and how much goes out? Learn your children the value of saving their money, to earn the thing they are given and to work for them.
Please parents, save us from your spoiled brats! And must of all save them from them self.  

onsdag 7 november 2012

Jakten på WondLa

Jakten på WondLa av Tony DiTerlizzi (medskrivare i Spiderwick serien) är första delen av tre i en Sci-Fi historia för barn (och vuxna).



Eva Nio har levt i sin underjordiska bunker tillsammans med roboten Modr i hela sitt liv. Hon har aldrig sett en annan människa och vet inte ens om det finns någon annan. Dagligen tränar hon för att vara redo att besöka jordens yta, något som hon längtar efter få se. Men en dag blir bunkern anfallen och Eva måste fly ut till ytan, som visar sig inte se ett dugg ut som den miljö hon har tränats för.

Historien är spännande (hade jag läst denna som barn hade jag blivit sci-fi-nörd istället för Fantasy-nörd) och även om man som liten kan bli bortskrämd över tjockleken på denna bok så är texten ganska stor, kapitlen är korta men händelserika och början av varje kapitel inramas av helt fantastiska bilder:


Som gör historien lättläst och rolig att läsa.
Det är fantastiska bilder i grått, grönt och brunt som författaren har gjort som ger historien ännu mer känsla.


Jag tycker att den är helt klart värd att läsa både som högläsning och tyst för sig själv.

The search for WondLa is a wonderfull book. A must read for all ages!

Marvel 1602

Marvel 1602 är en serietidning i åtta delar (eller ett samlingsalbum) skriven av Neil Gaiman och ritat av Andy Kubert och färglagt av Richard Isanove (Scott McKowen har gjort omslag).

Ta några av Marvels superhjältar, X-men, Nick Fury, Fantastick Four  o.s.v och skurkar: Dr Doom t.ex. och sätt dem i året 1602. Där mutanterna och alla andra med övermänskliga förmågor kallas Witchbreed och jagas av den spanska inkvisitionen. Politiska intriger och mord, tvister och underfundigheter. 

 
Jag gillar verkligen denna serietidning, snygga bilder och Neil Gaiman är som alltid bra. Halva nöjet med serien är att sitta och lista ut vem som är vem i Marvels värld. Då 1602 versioner är inte alltid övertydliga med vem de är. 
En serie som jag rekommenderar till alla Marvel-fans eller i alla fall folk med någon relation till Marvels värld.

Fortsättning finns men då är det inte Neil Gaiman som skriver historien.
1602, New world. 
Marvel 1602, Fantastick Four.
Spiderman, 1602

Marvel 1602 by Neil Gaiman I love it!





Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...