Första blev nästan lite pinsamt....
På parkeringen ser jag ett vackert tyg på en babybody som ett barn bar. Så jag log säkert stort mot den fina barnrumpan, ser sedan på föräldrarna och känner: jag känner igen dem! Så jag tittade säkert lite längre än vad man bör på främlingar. Men så föll paletten ned, just innan jag skulle hälsa för säkerhets skull. Jag kände dem inte! Det var ju "Underbara Klara" och hennes man och barn.
Det kändes som de tittade konstigt på mig...
Så om hon skulle mot allt förmodan ramla in på min blogg och råkar läsa detta inlägg. Ber jag om ursäkt för om jag verkade stirra. Men jag försökte bara komma på vart jag kände igen er ifrån. (jag höll på att gå igenom hela min jobbbekantskap i mitt huvud)
Sedan vid salladsdisken i affären kom det en manlig "kändis" (som jag faktiskt har talat med tidigare då vi båda var med i filminspelningen av "Björkpollen of the dead") den så kallade: "fysik Patrik" från 5ans Boston Teaparty. (Jag hälsade inte på honom heller då jag tror inte han kommer ihåg mig då det var två år sedan vi ens talades vid.)
Så ibland är det jobbigt att ha ett bra ansiktsminne men dåligt namn och placerings-minne. För jag är inte den som bry sig om om folk är så kallat kända, de har rätt till sitt privat liv och rätten att få handla i lung och ro som vilken annan människa som helst!
Men jag har förmågan att känna igen dem och tro att de hör till min bekantskapskrets... *suck*
I might have embarrassed myself on the supermarket today when I stared at one of the local "celebrity" while trying to remember from where I knew them... I was so sure that it was someone from work! I hope I did not offend her...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar