Bokrecension: En man som heter Ove

 

Den 59 åriga mannen Ove. Är bostadsområdets självutnämnde ordningsvakt. Grannskapets arge, bittra man. Men Ove anser inte att han är bitter. Han går bara inte runt och ler hela tiden!
Ove har bestämt att han ska dö, men hans grannar har förmågan att avbryta honom hela tiden!

Efter min semester där bland annat min svägerska satt och skrattade högt för sig själv när hon läste en man som heter Ove av Fredrik Backman var det svårt att inte bli nyfiken.

Jag gillar verkligen en man som heter Ove. Men jag gillar buttra gubbar: Carl i Up, Bobby Singer i Supernatural, Waldorf och Statler i Mupparna med flera. 

Jag gillar blandningen av humor, värme, kärlek, sorg och vanmakt i boken. Ove och Sonjas kärlekshistoria gör mig varm i själen. Boken har många drag som jag känner igen från Up. Mannen som förlorar sin fru. Hon som är färgen i hans liv. Blir mer bitter och enstörig. Den ofta hopplösa kampen emot myndigheterna. Sedan de färgglada karaktärerna i gubbens närhet som tvingar sig på honom och får honom att uppleva mindre äventyr. 

Jag rekommenderar verkligen en man som heter Ove. Det är en må bra bok utan att vara för söt och banal. 

Men för mig är det bästa betyget denna bok kan få är att min far som inte har läst en bok på flera, flera år älskade den. Jag kom hem en natt och fann honom sittandes i köket skrattande högt medan han läste. Han läste den tills den tog slut. 

Sprid Läsglädje!