Bokrecension: Släktet

Dagens recension är Släktet av Guillermo Del Toro och Chuck Hogan.
Släktet är första delen i en trilogi.

Ett flygplan landar utan problem på flygplatsen JFK i New York, fem minuter senare är flygplanet dött. Inte bara planet, utan nästan alla passagerare har plötsligt dött av samma mystiska orsak. Smittskyddsenheten skickas till platsen för att undersöka om detta är ett nytt livsfarligt virus som har drabbat planen. Omedvetna om att New York kommer drabbas av en uråldrig ondska.

Jag gillar Släktet. Hela boken spelas upp i mitt huvud som en lång film. Som sakta bygger upp den obehagliga stämningen. Karaktärerna är många (då även perspektivet på historien) och varierande med goda bakgrundshistorier. Min favoritkaraktär är skadedjursregleraren, han är min hjälte, alla dagar.

Nytolkningen av vampyrismen är nyskapande och jag uppskattar blandningen mellan: urgammal ondska, parasitvirus, muterade vampyrzombier som för tankarna till Silent Hill och gamla hederliga onda Nosferatu. Jag är så lycklig att få läsa om vampyrer som inte ser ut som tonåringar som sorgligt nog aldrig utvecklas mentalt trots att de är 150år.... Utan de är läskiga, obehagliga och oberäkneliga.

Kommer Släktet som film eller tv-serie skulle jag helt klart sitta klistrad vid skärmen. 

To prove that I do read something els than teen-books will I recommend The Strain by Guillermo Del Toro and Chuck Hugan. This is the vampire book that I have longed for. Where vampires are terrible creatures of the night that will give you nightmares.