Jag vill ha min hatt

Jag vill ha min hatt av Jon Klassen är en helt fantastisk bilderbok som fick två av mina kollegor och mig själv att börja gapskratta vid frågedisken.

Björns älskade hatt är borta. Sakta går Björn igenom skogen och frågar artigt alla andra djuren om de har sett hans hatt. Låter kanske inte så spännande men den är fantastisk då man har läst hela boken. Akvarellbilderna är roliga och uttrycksfulla.

Jag har ingen aning om barn gillar Jag vill ha min hatt eller för den delen Det är en bok som jag också älskar.
Men varför skulle de inte gilla bra bilderböcker som är smarta och roliga?

I Want My Hat Back by Jon Klossen is hilarious!  I love it! Read it or be a big old dull person.

Vad jag hellre gör.

Efter ha kommit hem från jobbet där vi har diskuterat om vi ska köpa in femtio nyanser av honom eller inte känner jag att jag vill tala om denna bok som ofattligt har blivit en jättesuccé.

Jag märkte i våras då jag var på tumblr och letade efter fina bilder på böcker, som jag ofta gör, att en bok med en ful slips på framsidan cirkulerade hej vilt. Jaha, tänkte jag och kollade upp vad den handlade om. Okej.... totalt ointressant. Gäsp, gamla vanliga svaga unga våpet som ska bli upplärd av den "erfarne och farliga" mannen. Hade boken handlat om att det var en kvinna som ska lära upp en man i konsten att tillfredsställa en kvinna, då hade jag höjt på ögonbrynet och känt mig tvingad att läsa den, även om den skulle visa sig att vara skräp.

Jag läste denna recension av Fifty Shades of Grey och kände om jag läste boken skulle jag reagera på samma sätt. Eller så skulle jag göra som sist jag läste en bok som handlade nästan om exakt samma sak: Jag använde boken som underlag då jag hamrade ihop Ikea möbler, slog så hårt att det nästan blev hål i boken, sedan slet jag ut sidorna och brände eländet. För kom igen! Det är varken nyskapande, intressant eller ens sexigt. Jag har läst om samma våp som Anastasia Steel (kom igen till och med namnen i boken är skrattretande!) som kärar ned sig i sin idiot till rika snubben som är så "farlig" hundra gånger! Att dom har ett BDSM-förhållande gör inte saken mer intressant särskilt inte då de verkar ha lika mycket personlighet som en isbit! Vill folk ha/läsa om BDSM så var så god! Bara de är nöjda. Men jag känner att denna bok är för mig totalt ointressant.

Efter ha bläddrat i boken idag på jobbet känner jag detta: istället för att läsa Femtio nyanser av honom gör jag hellre något av detta:

1. Lyssnar på Sean Banans skiva.
2. Börjar samla på mina egna nagelklipp som jag kan göra en staty av.
3. Ser Sean Banan filmen.
4. Kramar Mitt Romney.
Troligtvis väljer jag 2:an då den ger minst men för livet. 

Vanligtvis anser jag att jag inte kan mobba något om jag inte har läst/sett något men jag känner verkligen att jag har så mycket annat att läsa, saker som faktiskt är intressanta.

I stället för Fifthy Shades of Grey: läs hellre Dark Lover som jag recenserade sist eller gå till fanfiction.net välj favorit fandom och par och välj M, eller adultfanfiction (där finner du all den BDSM du kan tänka dig och annat som får mig att vilja skrubba ögonen med såpa) och börja läs. Det är i alla fall gratis och kan i vissa fall vara bättre skrivet.

Ge gärna förslag på bra böcker (med eller utan sexscener). Ni kan lämna ert förslag i en anonym kommentar (välj kommentera som: anonymt) om ni tycker det är pinsamt eller i ett PM om ni känner mig via andra sidor. Så kan jag göra en samlingslista senare i bloggen.

Things I rather do than read Fifty Shades of Grey: 

Save my own nail clippings and build a statue, poke a Grizzly bear in the butt with a stick or be a crash test dummy.

I am not impressed by this story. I have seen this book written a hundred times before, just a bit less sex. So... BORING! For once I would like to see that it is the other way around: a woman is teaching a man how to pleasure a woman, THAT I would read.

Please leave a comment if you have suggestions on good stories, that you recommend rather than this overrated piece of garbage. I will make a list of all your suggestions and post it later on my blog.   

Bokrecension: Dark Lover

Dark Lover är första boken i The Black Dagger Brotherhood av J.R Ward.
Tio böcker är utgivna, en elfte är planerad att komma ut nästa år.

Nutid: Caldwell, New York.

Wrath är den sista renblodiga vampyren på jorden. Är hård och självständig och totalt ointresserad av hans födslorätt: att vara kung över vampyrrasen. En av hans "bröder" i The Black Dagger Brotherhood (TBDB från och med nu) ber honom att ta hand om (rädda) hans dotter, Wrath avböjer. Men sedan dör brodern och Wrath har inget val än att hjälpa halvblodet som inte ens vet att vampyrer finns, eller än mindre att hon är på väg att bli en.

Beth är en föräldralös journalist som lever sitt liv, som är ganska ensamt och kanske till och med lite tråkigt. Hon är relativt ointresserad av män och kvinnor för den delen men nöjd ändå. Och har ingen aning om vilken värld som kommer öppna sig för henne.

Boken börjar med en ca tre-fyra sidor lång ordlista som förklarar vampyrvärlden i TBDB som man faktiskt behöver då denna vampyrvärld skiljer sig en del från de "vanliga" vampyr legenderna. Vampyrerna äter vanlig mat men måste dricka blod från andra vampyrer för att överleva. Man kan endast bli vampyr om någon av ens föräldrar är vampyr. Först vid 25års åldern utvecklas man eventuellt till vampyr, så är man halvblod kan man fortsätta vara människa.
Vampyrer kan endast dö av extremt svåra skador: allvarliga skottsår, knivar i hjärtat eller eld. Solljus är som vanligt ett stort: no no.
Vampyrernas enda riktiga fiender är The lessering society, som är själslösa (bokstavligen) vampyrjägare som följer The Omega (någon form av demon/gud) som önskar livet av alla vampyrer. Vampyrernas enda skydd emot Lessers krigare är TBDB som är en samling av de bästa (manliga) vampyrkrigarna.

Boken är underhållande men samtidigt ganska rå. Väldigt lättläst, jag sträckläste den. Lagom mycket sex, som är på båda karaktärernas villkor.

Det är skönt att Beth inte är ett totalt våp, trots att Wrath försöker med sin macho: jag är man, låt mig försvara dig! Försvarar hon sig ganska bra själv och säger ifrån då han går för långt i sin manliga hävning. Visst så kan jag sitta och håna en del av vampyr sederna och hur hårda TBDB männen är i sina skinnkläder, trots tydliga "Flaws". Då jag är en Vampire the mascarade rollspelare. Kan jag inte undra om J.R Ward har använt sig av ett rollspelskaraktärs formulär för att skapa sina Brujahs (som har använt EX.P för att lära sig andra klan discipliner som t.ex. shadow walk) i TBDB. Men har författaren det tycker jag att det bara är roligt. Nej, nu ska jag sluta ha rollspelsabstinens.

Sammanfattningsvis: boken är helt klart läsvärd om man gillar vampyrromantik. Jag kommer läsa nästa del i serien också.    

Dark Lover by J.R Ward is a must read, if you love vampire romance novels.

Bokrecension: Cinder Marissa Meyer

 
När influenser av  Askungen, Sailor Moon och Firefly blandas ihop och så föds historien om Cinder.
 
Cinder är en cyborg, men kunde lika gärna vara en brödrost, ty cyborger är ägodelar, en andraklassens medborgare. Hon bor med sin förmyndare och förmyndarens två döttrar. Cinder är duktig mekaniker i New Beijings marknad. En pest sprider sig över jorden som dödar offren inom en vecka. En dag ber prinsen henne om hjälp att laga sin androidrobot och sakta ändras Cinders liv, inte nödvändigt till det bättre...

Cinder är första delen i Marissa Meyers Månkrönikan som är planerad att vara fyra delar. De andra tre kommer handla om Snövit, Rödluvan och Rapunzel. Nästa bok: Scarlet är planerad att komma ut på engelska om ca 140 dagar.

I går kväll hade vi strömavbrott och jag hade börjat läsa 100 -200 sidor av Cinder och historien hade fångat mig så pass att jag var tvungen att tända massor av ljus och sitta med en ficklampa och läsa fortsättningen. Efter klockan ett på natten, fyra timmar efter jag började läsa hade jag läst ut boken och fick en känsla av: Mer... Jag må ha kommit på de väntade hemligheterna knappt halvvägs in i boken. Men det är väl en del av charmen med sagor? Man vet på ett ungefär vad som kommer hända. Vissa saker överraskade mig dock, tänker inte säga vad. Om inte annat så känns det skönt att bokens karaktärer är asiater så ens anglosaxiskt programmerade hjärna får tänka i nya banor då man får bilder av huvudkaraktärerna. Denna Askungehistoria känns riktigt nyskapande och rolig att läsa, faktiskt riktigt spännande! Så återigen får jag en bokserie jag får sitta och vänta på. Men det är ju roligt det med!

Cinder is Cinderella mixed with Sailor Moon and some Firefly and the blend is perfect. I really like this book and I cant wait to Scarlet is in stores!

Bokrecension: Mer än ögat ser av Melissa Marr

 
Sjuttonåriga Aislinn ser oknytt, älvor och alver. Tro inte nu att oknytten är några gulliga feer som sprider guldstoft. Åh nej, de kan vara själviska, grymma och farliga. Aislinn lever under några viktiga regler som hennes mormor har gett henne: låt dem aldrig veta att du ser dem, spring aldrig - då vill de jaga dig och viktigast av allt locka aldrig till dig oknyttens uppmärksamhet. Något som Aislinn jobbar hårt på varje dag. Men plötsligt finner hon att oknytten, särskilt en, har spanat in henne. Så hur ska hon kunna stå emot deras magi utan att visa att hon vet vad de är.

Mer än ögat ser vill jag hävda är en av de bättre ungdomsromanerna jag någonsin har läst. Kärlekshistorierna i boken följer inte samma mall som alla andra i "övernaturlig kärleksgenren". Jag gillar verkligen att man får historien från flera olika håll både människa och oknytts. Detta var inte en bra lunch bok för jag fastnade och höll på att sitta för länge på mina lunchraster. För det är en spännande bok, inte: hur ska de överleva spännande utan den var spännande på ett mer känslomässigt plan.

Helt klart en bok jag rekommenderar!

Mer än ögat ser är del 1 av 5 (än så länge?)

Wicked Lovely by Malissa Marr is one of the best young adult I have ever read. A must read!

Bokrecension: Blue is for nightmares

Blue is for Nightmares av Laurie Faria Stolarz beskriver jag nog bäst som nutida Kitty/Nancy Drew möter Sabrina tonårshäxan, men mer för äldre tonåringar.

Stacy Brown, som går på en internatskola, har många hemligheter: hon är kär i sin rumskamrat Dreas till och från pojkvän Chad, trollformerna hon gör och att hennes mardrömmar blir verklighet. Senaste tiden hemsöks Stacy av mardrömmar om Dreas död. Snart finner Stacy ut att Drea har någon som förföljer henne. Stacy som vet hur illa det kan gå försöker rädda Drea utan att Stacys hemligheter kommer ut.

Blue is for Nightmares blandar tonårs kärlek, skolproblem, deckare och vardagsmagi till en trevlig soppa. Att jag lyckades lista ut vem skurken var, ganska fort gjorde inte så mycket. Mardrömmarna är obehagliga, särskilt då man lägger till de oväntade bieffekterna av dem.
Boken är helt okej. Jag kan inte hävda att det är den bästa tonårsromanen jag har läst men den är inte dålig. Dock känner jag att jag inte måste läsa de andra fyra delarna i serien. Jag känner mig nöjd. 

Blue is for Nightmares is Nancy Drew meets Sabrina teenage witch for older teenagers. Not the best book I have read but it is not bad. Score: Okay 

Läsa Modig/Brave

På jobbet kläckte jag en teori att Disney Pixars nya film Modig/Brave är till viss del baserad på två av den tyska författarem Cornelia Funkes (känd för sin Bläckhjärta trilogi) barnböcker. Man ser att författarna till Brave är inspirerade av dessa två verk men samtidigt har de gjort något helt annat av historien så man behöver inte skrika om plagiat. Så här följer två korta recensioner av de böcker som jag tror har gett idén till Brave.
Det skulle dock vara roligt och veta om min teori stämmer.

Riddare utan namn är Funkes bilderbok som handlar om prinsessan Violetta vars mor dog i barnsäng. Så hennes far uppfostrar Violetta precis som sina tre bröder som tränas att bli riddare. Violetta som är mindre och svagare än sina tre äldre bröder tränar hårt och finner ett sätt att bli en bra kämpe med de förutsättningar hon har: snabbhet och smidighet. Till Violettas 16de födelsedag anordnar hennes far en turnering för att den bästa riddaren ska få vinna hans dotters hand. Något som hans dotter inte alls vill. I hemlighet ställer Violetta upp för att få vinna sin egen hand.

Jag gillar denna lilla bilderbok, jag kan inte sätta fingret på just vad som gjorde den bra. Men den är helt klart läsvärd om man gillar sagor och starka småflickor.

Igraine, den modiga är Funkes barnbok med mycket tydliga drag av saga. Igraine bor i en magisk borg tillsammans med sina föräldrar och storebror som alla är magiker. Magi är tråkigt tycker Igraine då man måste komma ihåg så många ramsor. Istället Igraine vill bli en riddare och vara med om spännande äventyr. Hennes föräldrar är vaktarna och ägarna av en stor samling levande, magiska böcker som själviska människor försöker sno.
Dagen före Igraines tio års dag när hennes föräldrar håller på med Igraines födelsedagspresent lyckas de säga fel på trollformen och de blir förvandlade till grisar. Samtidigt tar en ond trollkarl över grannborgen och samlar en armé för att ta de magiska böckerna för egen vinnings skull. Så Igraine och hennes bror Albert måste själva både försvara borgen och bryta sina föräldrars förtrollning.

Igraine den modiga är en trevlig liten barnbok som jag hade ÄLSKAT då jag var tio/elva år gammal. Boken är underfundig och bilderna är fina men samtidigt roliga.  Jag gillar magin och att istället för att dräpa drakar så får Igraine försöka rädda dem istället. Då det är själviska och fuskande människor som är de onda i sagan.

I believe that two books by the Dutch author Cornelia Funke is the inspiration for the new Pixar movie Brave. Igraine the Brave and The princess knight.