Fladdermusräddningar.

För mig är det vardagsmat undersommaren att rädda fladdermöss från vår kamin i vardagsrummet. På tre dagar har jag räddat fem fladdermöss från en säker död.

Överlag är de väldigt pigga efter räddningen. Så fort jag öppnar handen ute flyger de iväg. Men i morse var det en liten en som var mer medtagen. Så jag blandade vatten med lite honung och matade den med en tesked. Här är en video och bilder på den lilla krabaten.

Sista bilden är fladdermusen som nu när den kände sig bättre klättrade lite innan den flög iväg.

Bokrecension: En man som heter Ove

 

Den 59 åriga mannen Ove. Är bostadsområdets självutnämnde ordningsvakt. Grannskapets arge, bittra man. Men Ove anser inte att han är bitter. Han går bara inte runt och ler hela tiden!
Ove har bestämt att han ska dö, men hans grannar har förmågan att avbryta honom hela tiden!

Efter min semester där bland annat min svägerska satt och skrattade högt för sig själv när hon läste en man som heter Ove av Fredrik Backman var det svårt att inte bli nyfiken.

Jag gillar verkligen en man som heter Ove. Men jag gillar buttra gubbar: Carl i Up, Bobby Singer i Supernatural, Waldorf och Statler i Mupparna med flera. 

Jag gillar blandningen av humor, värme, kärlek, sorg och vanmakt i boken. Ove och Sonjas kärlekshistoria gör mig varm i själen. Boken har många drag som jag känner igen från Up. Mannen som förlorar sin fru. Hon som är färgen i hans liv. Blir mer bitter och enstörig. Den ofta hopplösa kampen emot myndigheterna. Sedan de färgglada karaktärerna i gubbens närhet som tvingar sig på honom och får honom att uppleva mindre äventyr. 

Jag rekommenderar verkligen en man som heter Ove. Det är en må bra bok utan att vara för söt och banal. 

Men för mig är det bästa betyget denna bok kan få är att min far som inte har läst en bok på flera, flera år älskade den. Jag kom hem en natt och fann honom sittandes i köket skrattande högt medan han läste. Han läste den tills den tog slut. 

Sprid Läsglädje!

Hällnäs sanatoriet

Fattigmans fotograf

Jag har varit en stor motståndare till att använda blixt då jag fotograferar. Blixten på kameran tar bara och förstör bilden med sitt hårda ljus.
Men i och med min kamerakurs har jag förstått hur mycket rätt sorts blixt kan förbättra en bild. Men jag hade ingen extern blixt*. Så jag tänkte att jag har bara min elaka inbyggda blixt då kan det inte bli bättre. Så jag fortsatte och använde aldrig blixten. Tills nu.

Jag ramlade över på tumblr ett inlägg hur man vinkla ljuset på sin inbyggda blixt med en spegel. Alltså ta en liten fickspegel och vinkla den från umdersidan av blixten så ljuset träffar taket och sedan fotoobjektet. Det ger ett finare ljus. Genialt tänkte jag och bestämde mig för att prova. Så när vi hade strömavbrott och hundarna kurade ihop sig i hallens mörker. Valde jag att sätta tekniken på en stenhård prövning.

Utan blixt. Som ni ser. Totalt mörker. 

Med direktblixt. Inget djup. Teklas vita färg är nästan utfrätt. Tråkig bild. Som direkt blixtbilder lätt blir.

Med blixt som via en spegel har studsat upp i taket. Mycket, mycket bättre. Inte illa för att vara tagen i nästan totalt mörker.

Försök med att studsa blixten med en liten spegel. Som ni ser lyckades jag inte med att få spegeln nära nog/i rätt vinkel. Ergo skuggan.

Jag var och fotade till annonseringen för vår loppis. Utan blixt.

Med vinklad blixt, med hjälp av en liten fickspegel.

Ofokuserad skitbild.

Sedan en kväll tog jag mitt teleobjektiv. Då jag tänkte försöka fota något hjortdjur som skuttade på åkern. Dock hann de skutta iväg innan jag hann ut. Så då fotade jag äppelblommor i stället. Dock är mitt teleobjektiv inte tacksam att fota i halvmörker. Så bilderna ville inte fokusera.

 Då tog jag min hand för att se om man kunde studsa ljuset med den. Då blev de vita blommorna romantiskt rosa.

Mer hand+blixt=rosa blommor

Sedan tog jag ett löv och testade. Spännande grönt sken.

Denna bild är jag osäker på hur jag tog den. Med lövet eller utan blixt. Fin är den i alla fall.  

Spindeln på rosen

Hej hallå! Jag är tillbaka i landet men jag skadade min högra axeln då jag simmade i havet. Sådant som händer då man har EDS och ens leder är som gummiband. Så nu jag undviker att hänga för mycket vid datorn/mobilen. Tyvärr får uppehållet bli lite längre än planerat. Ha det så bra!

Y som i Yxa

Jag har målat många medeltida/fantasy vapen i mina dagar. Men inget vapen har tilltalat mig så mycket som yxan. Men ett vapen som man kan hugga ved med också är faktiskt ruskigt praktiskt. Om jag förvandlades till en fantasykaraktär skulle mitt vapen av val lätt vara en dubbelsidig stridsyxa. En enkelsidig egg och en pik vid andra sidan skulle också funka.

När jag var typ 16år sov jag ute i en omgjord lada på gården. Det var mitt sommarbostad och jag trivdes mycket bra där ute. Men en natt vid halv fyra tiden vaknade jag av att någon smällde upp dörren.
Jag satte mig upp innan jag ens hade vaknat. Gömd som jag var bakom dörren ser jag en kille som sticker in näsan i stugan utbrister "Oj då" och smäller igen dörren.
Medan jag kollar klockan hör jag hur han tassar runt stugan. Han har smygit fram till fönstret för att titta in.
Jag blir irriterad och utbrister: "Men! Hallå!?"
Och skrämde skiten ur killen som snubblande igenom skogsbrynet bort från gården. Jag går ut stugan och hör en moppe startar och puttrar iväg.
Jag gick in till min mamma och pappa och berättade vad som hade hänt. Sedan gick jag och lade mig och sov ute i stugan igen. Trots att mamma tyckte att jag kunde sova inne istället.
Dock satte min farmor ned foten, så jag fick inte sova ute i stugan om jag inte satte dit en hasp/lås. Och att hade min trogna lilla yxa liggande på nattduksbordet. Så i flera års tid sov jag på somrarna med en yxa liggande tryggt vid min sida.    

X som i Xena

Xena krigarprinsessan och alla de andra krigardamerna som jag såg/ser upp till.

Fysisk styrka i kvinnliga karaktärer har jag alltid gillat. Det har att göra med att då jag var en liten flicka räknades jag som väldigt stark. Hur stark undrar ni? Bråkade två personer och jag blev less på dem. Tog jag de båda runt midjan med varsin arm och lät dem dingla från varsin sida av min höft. Det stoppade vilket bråk som helst. Jag var nog i topp fem i styrka i låg och mellanstadiet. Ah, jag var som Wonder Woman på den tiden. Det var innan min EDS bestämde att jag skulle vara prinsessan på ärten. Men, men för att återgå till mitt tänkta inlägg.

Så jag är inte förvånad att jag gillade och identifierade mig med karaktärer som: Pippi Långstrump, She-Ra, Bunnie Rabbot (tv-serien/serietidningen Sonic the hedghog), senare Xena, Lagertha och bland andra kvinnorna Mormont (karaktärer som saknas från tv-serien Game of Thrones).

Det jag gillar med dem är att de är starka och skickliga utan att vara antifeminina.

Nu har jag inte sett bland annat Xena på många, många år. Så jag vet inte hur väl den har åldrats. Men vem vet kanske jag får för mig att se om den en dag. För som tonåring gillade jag den verkligen. Den var i alla fall hundra gånger häftigare och bättre än Herkules...