Y som i Yxa

Jag har målat många medeltida/fantasy vapen i mina dagar. Men inget vapen har tilltalat mig så mycket som yxan. Men ett vapen som man kan hugga ved med också är faktiskt ruskigt praktiskt. Om jag förvandlades till en fantasykaraktär skulle mitt vapen av val lätt vara en dubbelsidig stridsyxa. En enkelsidig egg och en pik vid andra sidan skulle också funka.

När jag var typ 16år sov jag ute i en omgjord lada på gården. Det var mitt sommarbostad och jag trivdes mycket bra där ute. Men en natt vid halv fyra tiden vaknade jag av att någon smällde upp dörren.
Jag satte mig upp innan jag ens hade vaknat. Gömd som jag var bakom dörren ser jag en kille som sticker in näsan i stugan utbrister "Oj då" och smäller igen dörren.
Medan jag kollar klockan hör jag hur han tassar runt stugan. Han har smygit fram till fönstret för att titta in.
Jag blir irriterad och utbrister: "Men! Hallå!?"
Och skrämde skiten ur killen som snubblande igenom skogsbrynet bort från gården. Jag går ut stugan och hör en moppe startar och puttrar iväg.
Jag gick in till min mamma och pappa och berättade vad som hade hänt. Sedan gick jag och lade mig och sov ute i stugan igen. Trots att mamma tyckte att jag kunde sova inne istället.
Dock satte min farmor ned foten, så jag fick inte sova ute i stugan om jag inte satte dit en hasp/lås. Och att hade min trogna lilla yxa liggande på nattduksbordet. Så i flera års tid sov jag på somrarna med en yxa liggande tryggt vid min sida.    

X som i Xena

Xena krigarprinsessan och alla de andra krigardamerna som jag såg/ser upp till.

Fysisk styrka i kvinnliga karaktärer har jag alltid gillat. Det har att göra med att då jag var en liten flicka räknades jag som väldigt stark. Hur stark undrar ni? Bråkade två personer och jag blev less på dem. Tog jag de båda runt midjan med varsin arm och lät dem dingla från varsin sida av min höft. Det stoppade vilket bråk som helst. Jag var nog i topp fem i styrka i låg och mellanstadiet. Ah, jag var som Wonder Woman på den tiden. Det var innan min EDS bestämde att jag skulle vara prinsessan på ärten. Men, men för att återgå till mitt tänkta inlägg.

Så jag är inte förvånad att jag gillade och identifierade mig med karaktärer som: Pippi Långstrump, She-Ra, Bunnie Rabbot (tv-serien/serietidningen Sonic the hedghog), senare Xena, Lagertha och bland andra kvinnorna Mormont (karaktärer som saknas från tv-serien Game of Thrones).

Det jag gillar med dem är att de är starka och skickliga utan att vara antifeminina.

Nu har jag inte sett bland annat Xena på många, många år. Så jag vet inte hur väl den har åldrats. Men vem vet kanske jag får för mig att se om den en dag. För som tonåring gillade jag den verkligen. Den var i alla fall hundra gånger häftigare och bättre än Herkules... 

V som i Viking

Jag har alltid varit fascinerad av Vikingar. Deras samhälle, mytologi, mode, vapen, skepp, konst och ja allt. Detta kan bero på att jag gillar historia. Att tänka sig in i hur andra personer levde i en helt annan tid.

Runor av alla de slag är jag barnsligt fascinerad av. Varje runa är som ett litet konstverk, särskilt de isländska. Jag äger en liten samling med trärunor. De är väldigt fina. Jag kan visa dem en annan dag om ni har lust. Har funderat att göra små hängsmycken av runor. Typ en nyckelring eller så. Mest bara för att jag gillar bildspråket och känslan av dem. Sedan skulle det vara ett roligt pysselprojekt. Hade jag varit frisk hade jag lätt fått för mig att hugga en egen runsten. Bara för att se om jag kunde göra det. Jag får kanske nöja mig med att göra en på papper någon gång. Dock har jag inte lärt mig läsa/skriva i runor. Så det kommer dröja innan jag ens ritar en sten med runskrift. Men man kan drömma och planera ändå.

När jag var ca 10-11år var vi på semester i Dalarna. Där i en affär som sålde hantverk blev jag helt fascinerad av ett skåp. Det var en väggskåp där luckan var utskuren i vikingamönster. Invävt i sig själv. Jag blev kär. Jag ville verkligen ha det skåpet. Dock hade jag inte de 10 000kr som skåpet kostade så det fick hänga kvar. Men jag minns det med värme. Det skulle vara roligt att se något liknade igen och se om jag gillar det lika mycket.

Tv-serien Vikings är helt klart en av serierna jag följer. Jag vet att en del klagar på den historiska korrektheten i serien. Men det är en serie baserad på myt/saga så jag uppskattar den för sitt spännings värde. Sedan skulle jag kunna bara se seriens för karaktären Lagerthas skull. Hon är fantastisk på alla möjliga sätt.

Jag tror jag avrundar här med Lagertha för då blir övergången fin till mitt nästa bokstav: X som i Xena.   

U som i Underbart

För många månader sedan skrev jag att jag var extremt peppad på X-men: Days of Future Past. Nu har filmen äntligen kommit ut och jag har varit och sett den. Så hur var den?
Den var för mig alldeles underbar. *drömsk suck*

Filmen är löst baserad på The Uncanny X-men nummer 141-142 (1981) med namnet: Days of Future Past skriven av Chris Claremont. Finns i en samlingsvolym med Chris Claremonts verk, som finns översatt till svenska.*
Jag läste denna samlingsvolym för många månader sedan, innan jag såg filmtrailern. Då tyckte jag att storyn påminde mycket om varandra men jag ville inte ha förutfattade idéer om filmen. Så jag höll min teori för mig själv. Men jag hade rätt. Detta är en av X-men serietidningshistorierna som jag tycker att folk ska läsa. Även om du inte har läst något av X-men tidigare och inte vet var du ska börja. Jag tycker att det kan vara en bra idé att läsa då samlingsvolymer. Då kan man finna en favoritförfattare eller vilka man inte tycker om. Eller så söker man reda på vilka som är topphistorierna och börjar med någon av dem. (t.ex.)

En hel del saker i filmen har ändrats från serietidningsversionen men jag tycker inte att det är något problem. Det kan bero på att jag är så nöjd med filmen. Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ned med det jag gillade med filmen. Men jag vet att många av mina nära och kära har tänkt se filmen så jag ska hålla käft. Jag tänker låta dem få se den i lugn och ro. Utan mitt pladder i öronen.     

Dock förvarnar jag dem att jag kan vara i nördstämning då de väl har sett den och då kommer jag vilja tala öronen av dem.**

Ja, för att sammanfatta. Gillar man X-men ska man se Days of Future Past.

*Verkar inte finnas i lager på svenska, eller ens gå att få tag i via svenska bokhandlar. Ergo länk till biblioteken i Umeå regionen. Men jag ville bara visa vilken samlingsvolym jag talade om och hade läst. Dock finns engelska utgåvor av Chris Claremonts Days of Future Past att få tag i via t.ex. Amazon.

** Jag väntar än lätt irriterat på att de ska se nyaste Riddick filmen så jag får klaga av mig. Fy! Vad jag hatar den filmen! Jag tror jag hatar den mer än X-men: The Last Stand. Något som borde vara omöjligt eftersom jag hatar den X-men filmen så mycket att jag vägrar ens erkänna att den finns!

T som i Tio

Min hund Tarja fyller tio år idag. Så grattis lilla skrutt.
Sedan är det 6år sedan jag fick henne. Tiden går väldigt fort.

Vår katt Tula fyller snart också tio år så hon får vara med på ett hörn också.

Men nu får jag ta en liten paus på ABC't under helgen. Jag återkommer på Måndag så ska jag försöka få färdigt det. 

S som i sång

Jag gillar att sjunga. Jag är kanske inte den bästa sångerskan. Men det skiter jag fullständigt i. Hellre än bra är mitt motto! Dock har jag en gåva med att minnas sångtexter. Det betyder dock att jag har en lång lista med serieintron som jag kan börja nynna på i tid och otid. Här är några exempel:

Sailor Moon (svenska intro och utro)
Trasdockorna
Bananer i Pyjamas (en låt som jag gärna hade glömt bort! Snälla!)
Bumbibjörnarna
Jem
Kyou Kara Maou (på ev. slaktad japanska)
Nalle Puh (tv-serie och filmsånger)
Ducktales/Ankliv
För att nämna några.

Men sedan har vi en salig blandning av Studio Ghibli sånger, Disneysånger, musikalnummer, skillingtryck, rocklåtar och allt annat som jag lyssnar på som jag går runt och sjunger eller nynnar på. 

Min vanligaste låt som jag, just nu, går runt och nynnar på är dock denna:

R som i Rollspel

Den som har snusk i sin hjärna kan nu skaka på huvudet och ta bort det. För sådant rollspel hade jag inte tänkt tala om. Jag vill tala om gammalt hederligt penna, papper och tärningar rollspel. Jag tänker inte ha en stor föreläsning om rollspel, dess historia, och om hur man spelar. Det kan ni läsa på om själva eller så får ni lägga önskemål så kan jag försöka skriva ett mer omfattat inlägg om det senare.

Den som fick upp mina ögon för rollspel var min storasyster. Hon och hennes kompisar (som jag var halvt övertygad om var vampyrer) spelade ofta ute i bagarstugan. Jag fick inte vara med eftersom de var häftiga tonåringar och jag var en liten plutt. Men ändå var det spännande tanke att de kunde bygga hela historier, karaktärer och världar ute i bagarstugarn. Det lät... magiskt. Så när jag själv blev tonåring och började läsa fantasy kände jag suget att själv få prova att rollspel. Dock fick jag aldrig chansen under min tonårstid, till min stora förtret. Mina vänner spelade inte och först då jag blev äldre som jag fick reda på vilka som var rollspelarna i min klass. Hade jag vetat vilka de var då, som tonåring, hade jag vackert tvingat mig in i deras spelgrupp. Men, men jag överlevde ändå. Jag var väl ca 25 år då jag väl fick testa spela rollspel för första gången. Något som jag tänker fortsätta med så länge det finns folk att spela med!

Vad är det då jag tycker är roligt med rollspel?

1. Bygga upp och spela en karaktär. Oavsett om det är jag som gör en karaktär från grunden eller om jag får en "färdig" karaktär som jag ska tolka. Det är roligt och givande att sätta sig in i en annans skor. Sedan låtsas reagera som någon annan. Mina karaktärer har gjort MYCKET som jag personligen aldrig ens skulle komma på tanken att göra. Eftersom jag känner att för dem är det helt logiskt att göra eller säga saker.
Man spelar improvisationteater i sitt vardagsrum.
Sedan att man får utveckla karaktären. Både via handlingar och köpa upp dess färdigheter och styrkor.

2. Problemlösning/lösa mysterium. Det uppstår alltid problem i spelets värld. Allt ifrån att få upp låsta dörrar (kan vara mycket svårare och farligare än vad man kan tro), lösa mordgåtor, undvika bråk eller få folk att förstå att det nu är krig i tomteskogen! Vissa saker går att lösa med "våld"(ett bra slag med tärningarna), medan andra måste man använda sin hjärna och tala sig ur situationer.

3. Umgås med folk. Konstigt nog lär man känna folk mycket bättre via rollspel. Trots att alla spelar att de är någon annan medan man umgås så är det som man ser sidor av dem man aldrig skulle ha sett annars.

4. Leva sig in i historien. Man är en karaktär i en större värld. Hjälten, medhjälparen, skurken eller bara en bricka i spelet. Det är som att läsa en riktigt bra bok eller se fantastisk film eller tv-serie. Man sugs in. Men i detta fall så dina och dina vänners val och handlingar är det som driver fram historien. Det är det som bestämmer vad som ska hända.

5. Jag får användning av min tur med tärningar.

Och mycket, mycket mer!

Är ni själv sugna på att testa? I Umeå kan man fara på t.ex. Klossen där man får testa både brädspel och rollspel. Detta gäller gammal som ung. Man är aldrig för gammal att spela rollspel! Så länge man har lite fantasi kan man spela. Bor man inte i Umeåområdet kan man kolla med Sverock efter mer lokala föreningar. Där under deras forum kan man även leta efter spelgrupper. Annars får man tala med folk i ens närhet som spelar och be dem hjälpa en.

Har ni frågor, berätta er favorit rollspelshistoria eller vad som helst lämna en rad eller två! På valfri sätt.

 Min tärningssamling. 

Den kommer nog bli större med åren.

Varför är det så ont om Q?

Nä, kära vänner jag kommer inte på något vettigt att skriva om Q.

Jag har inte än läst boken Varför är det så ont om Q av Hasse Andersson.
Jag har inte testat Qi-gong. Trots att jag har funderat på det.

Så jag lånar det engelska ordet Quote och lämnar er med detta:

Five exclamation marks, the sure sign of an insane mind.

-- (Terry Pratchett, Reaper Man)

P som i Post EU-val.

Det enda jag tänker säga om valet. Likt alla andra val.

SKÄMS PÅ ER SOM INTE RÖSTADE!

Om ni inte gillar EU? Rösta då på ett parti som inte gör det heller. För innan det blir en ny folkomröstning är er "bojkottning" värdelös. Den bevisar inget och kommer inte göra något produktivt. Jobba då istället för att få till en folkomröstning eller något produktivt.

Om ni inte orkade? Då uppför ni er som bortskämda snorungar! Grattis. Ni har gett bort er talan. Är ni inte nöjda med valet? Skyll er själva! För ni har gett bort er makt! 

Om man av någon anledning inte kunde komma till vallokalen. Men ville. Ni är förlåtna i mina ögon.

Att rösta är vår rätt och skyldighet. Inget som bara kastas bort! 

Nu tänker jag lyssna lite mer på Yesterday is dead and gone av Arch Enemy så mår jag bättre.  

O som i Ord

Det finns en del ord som jag har koppling till. Vare sig historier/minnen som har etsat sig fast.

Som i fallet med ordet Grotta.

"Grotta stavas alltid med två T" ekar det i mitt huvud så fort jag skriver ordet grotta.

Det kommer ifrån den gången då jag gick i ettan eller tvåan och satt vid en gammal "Ordbehandlare"* och skrev en halvsidas historia om en grotta. Jag kan nästan i detalj minnas var jag satt i det smala rummet. Men något om vad historien handlade om minns jag inte. Tror att det var något som vår lärare hade hittat på. Dock minns jag att jag hade stavat fel på ordet Grotta. Min dyslexi och jag tyckte att ordet skulle stavas Grota. Detta minns jag tydligt eftersom jag fick en pinsam och offentlig "rättning" av min lärare, sedan dess har jag aldrig stavat fel på Grotta. Eftersom att grotta stavas alltid med två T.

Sedan finns det ord som jag är en förkämpe för: Ty och Dock. Ty låter och ser mycket finare ut än "eftersom" och "därför att". Likaså med Dock som är mycket finare än "fast än". Jag vet att det är ord som räknas som "gammalmodiga". Tack så mycket Windows 95s Word som alltid klagade på: ty. Men jag tycker att i vårt samhälle som gillar förkortningar så borde ty och dock passa perfekt!

Har ni ett favoritord eller ett ord som påminner er om ett minne?

* Eller vad nu de gamla skoldatorerna hette i den tidiga början av 90talet. Jag lutar åt att det var en ABC800 men jag är inte säker. Kunde vara en Compis också. Compis hade den häftiga knappen: "Utplåna" istället för "Delete"

N som i Nej

Om det mest udda raggningsförsöket jag har varit med om.
Nej, tack killen. Nej, tack.

Detta är en gammal historia. För flera år sedan var jag med i en artikel i en viss tjejtidning. Artikeln som jag var med i hette Mensen från helvetet. Där jag ingående beskrev min mens. Bilden på mig var bedårande. Men jag är alltid bedårande!

Någon vecka efter tidningen släpptes får jag ett SMS:

Så artikeln om min menstruation väckte någons intresse. 
Lite obehagligt att veta att det inte är så svårt att hitta mig om man vill.
Nu var det ingen fara. Killen gav upp efter ha skickat ett liknande SMS en gång till.

Så han förstod att tystnad betyder också Nej. 

M som i Monster

Jag har alltid gillat myter, legender, sagor och mytologi. Så jag kom att tänka på monster. Vilka är mina topp tre favorit monster?

1. Grip. Blandningen av en örn och ett lejon. Gripen från tv-serien the Storyteller (Sagor för Vuxna. Se serien om ni har chansen) saga: The Luck Child är min absoluta favorit.
Gripen skrämmer mig inte för fem öre. Men jag vill ha den! Den talar sött och är för mig alldeles, alldeles underbar!

01.14 in i videoklippet kommer gripen fram så får ni höra själv. 

2. Spöken. Jag gillar spökhistorier av alla de slag. Allt från mysiga kontakter från nära och kära till nervkittlande obehagliga historier. Dock blir jag ofta lite missnöjd då jag ser spökfilmer. De lyckas nästan aldrig skrämma mig. I spökfilmer tycker jag att less is more. Visa inte spökena så mycket. Visa hellre effekterna av deras närvaro. Bygg upp stämningen, jobba med skuggor, ljud i stället.

Ge gärna tips på i era ögon en bra spökfilm eller historia! 

3. Zombies. Inte så stor överraskning där eller? Med tanken på hur många gånger i mitt liv jag har klätt ut mig till en är det ingen överraskning. Tidigare har jag inte varit så intresserad av zombies. Jag tyckte att de var lite av de töntigaste monsterna, förutom vandrade skelett för de är rent meningslösa. Men då jag läste på och såg en dokumentär om Zombier från Haiti är zombiemyten den enda myten som skrämmer mig! För det är något som händer i verkligheten (kanske inte dagligen men ändå).

Visserligen skiljer sig Haitizombier från filmzombier. Verklighetens zombier är folk som blir drogade till de blir skendöda, de begravs = syrebrist= hjärnskada. Offret grävs upp av förövaren. Blir dess slav. Så offrets kropp lever kvar men större delen av din personlighet och mentala förmåga är mördad. Det är så ohyggligt läskig tanke!

Mitt tips är att se miniserien True Horror with Anthony Head avsnittet om Zombies för det öppnade mina ögon på hur läskig zombiemyten verkligen är! Sedan är det ett spännande avsnitt överlag.

Vilket är ert favorit monster? Dela med er!

 

L som i Lektion

Passande så ikväll skulle jag iväg på en fotolektion via F'labb i att fota hundar. Så jag tog vara på den fina dagen och började träna lite på Tarja och vår daghund Tekla.
Bilderna är tagna med mitt nya fasta teleobjektiv.

Skaffa dig en egen pinne

 Närbild på Tekla

Jag hann inte fotografera så mycket under lektionen eftersom Tarja var en av fotomodellerna under kvällen.

Men några fina bilder blev det ändå.

Tarja var både äldst (fyller tio nästa vecka), enda tiken, minst.

Sedan var hon den mest pratsamma också...

8 år och charmtroll

Stor snygging på 4år

Det var en riktigt rolig lektion trots jag tror att jag hamnade på fler bilder än vad jag tog.

K som i Kristen musik

Den vanligaste missuppfattningen om mig då jag var tonåring var att jag var pryd och kristen. Bara för att jag var "sen" ut i dejtingvärlden och svor inte. Orsaken varför jag inte svor var för att jag inte ville vara som andra jämnåriga/yngre personer som svor vartannat ord... Överlag så var min tonårs revolt var väldigt bakvänd. Jag var en "normis", plugghäst, jag försökte bara smälta in. Det var min revolt. Något som de flesta inte tolkade som en revolt men det var det för mig. Jag drömde under åttan att gå runt i neonfärgade kläder av någon anledning. Men det passade inte in i min udda revolt. Ja... tillbaka till ämnet!

Jag har inget emot kristna (eller någon annan religionsutövare för den delen), men religionen har aldrig passat för mig. Trots att jag har gått: Kyrkans Barntimme, Scouterna,Tonår (det var missionskyrkan som ordnade barnaktiviteter för oss bybarn) och den roligaste kvällen i gymnasiet var då jag hände med grannkommuns kristna och spelade spel och grillade bananer i en kakelugn. Så har aldrig religionen i sig tilltalat mig.

Nu kan det vara något ärftligt eftersom jag är tredje generationens Agnostiker.
Jag tror på något, men jag kopplar det inte till någon av världsreligionerna. De passar inte in i hur jag tolkar världen.

Då var det avklarat så ville jag återkomma till ämnet. Dock verkar jag på ett omedvetet plan gilla viss kristen musik. Det händer då och då att jag ramlar över en låt som jag tycker är riktigt fin. Vanligtvis så snabbtolkar jag den som en kärleksvisa. Min inre treåring lyssnar om och om igen på låten tills jag plötsligt förstår texten... Det är en kärleksvisa, men tillägnad Herren Jesus och inte en romantisk partner som jag trodde. Som tur så kan jag skratta åt det och min inre envishet fortsätter att tolka låten som en visa som handlar om allmän kärlek.

Min senaste innästlade kristna låt är Hillsongs United: Oceans. Men den är väldigt söt och fin så jag förlåter dess bedrägeri.

Dock önskar jag att Youtube kan sluta rekommendera öppen kristen musik (sådana som inte ens kan lura mig att de är något annat) och traktorvideor till mig. Bara för att man råkar trycka på en traktorvideo en gång. Betyder inte det att jag vill se alla som finns! 

J som i utan Jobb

Det tog oväntat lång tid att återkomma till detta ABC. Men nu kör vi igen! Inlägget om bokstaven J har jag försökt skiva... fyra gånger nu. Olika ämnen och stilar. Men det fick tillslut bli det här: Det bittra ämnet om att inte längre ha ett stadigt jobb att gå till. Eftersom det är orsaken att jag inte har haft tid eller ork att blogga. 

Jag tillhör numera statistiken över Sveriges alla arbetslösa. Officiellt sedan en månad tillbaka, men jag har inte haft ett jobb att gå efter på över 6 månader (mer än vissa timmar springvikariat). En upplevelse som jag skulle ha klarat mig utan. Hade jag aldrig haft en arbetslös dag i mitt liv så hade jag skattat mig lycklig.

Jag storknar av all tid som jag lägger ned på att skriva blanketter, rapporteringar och jaga efter intyg som ska skickas in till höger och vänster. E-postmeddelanden som ska formuleras och skickas till rätt person. Värst är dock telefonköer då man vill vara säker att få tag i någon. Det känns som en stor del av min tid/energi försvinner ut till ingenstans. Visserligen är det bara min första månad som officiellt arbetslös så det är extra mycket som ska in. Men rapporteringen på diverse olika instanser kommer inte sluta i framtiden.

Nu så har jag en himla tur för jag har en fantastisk Arbetsförmedlare som faktiskt bryr sig! Något som jag hör av nära och bekanta som är samma sits att ofta så är inte fallet. Jag har fått mer hjälp under min första månad än vad en del får under flera år i arbetslöshetskarusellen. Trots att de har bett om hjälp! Det är förkastligt. Den hjälp man får från Arbetsförmedlingen ska inte bero på vart man bor och vem man har som handledare.

Men för att återgå till min egna historia.
Att jag har fått hjälp kan bero på några saker: jag har bland annat Omställningsfonden i ryggen. Sedan har jag självmant vänt mig till t.ex. studievägledare (via det lokala gymnasiet/vuxenskolan och fick ett möte. Så skönt att bara få bolla idéer med någon. Funderar man på att studera är det ett bra tips) och gått hos jobbcoach (via O.fonden). Så att jag visar att jag vill något med mitt liv. Även om min kropp inte fungerar mer än till hälften. Att vara till hälften sjukskriven (sjuk) utöver arbetslösheten gör det bara extra jobbigt med allt man ska göra/ordna.

Får jag bara klartecken från Försäkringskassan och A-kassan (pengar) så har jag ändå bra tro om framtiden. Min förmedlare och jag har hittat en utbildning som Arbetsförmedlingen står för som skulle passa mig perfekt, som ger ett yrke som är som gjort för mig. Utöver det så får jag studera till halvtid som är det tempot min kropp pallar. Så jag ser ett ljus i denna mörka, trista tunnel.

Vill ni veta vad den vanligaste frågan är då man sticker näsan in till arbetsförmedlingen?  
"Har du tänkt på att läsa vidare?".
Visserligen en vettig fråga eftersom du nästintill behöver en högutbildning, plus flera års arbetslivserfarenhet för att få ett jobb med att vända hamburgare. Sorgligt nog är det knappt en överdrivning. Det är en inflation på arbetsmarknaden med massor av sökande per tjänst som är ute på marknaden.
Sedan verkar arbetsförmedlingen ha direktiv att försöka få så många som möjligt att läsa vidare på t.ex. universitetet så statistiken över Sveriges arbetslöshet ser bättre ut. Jag vill att man/media ska då de talar om den statistiken räknar med hur många som studerar. För de står ju också utanför arbetsmarknaden. Hur stor ökning är det hos universitet och folkhögskolor? För där ligger den sanna siffran om hur många arbetslösa det finns i Sverige.  

Så vi har att se fram emot om ett par år då Sverige kommer ha de mest högutbildade arbetslösa i världen. 

Jag hoppas dock att inom två år vara tillbaka i arbetsmarknaden. Så jag slipper en del av all denna byråkrati!

EDIT:  Jag hade en bra arbetsförmedlare. Nu en vecka (21/5) efter min möte med förmedlare får jag ett brev där de står att de har bytt ut min arbetsförmedlare mot någon ny. Det är den fjärde gången det händer sedan augusti då jag skrev in mig på en förvarning/deltids arbetslöshet. Det tycker jag är oacceptabelt. Så nu hoppas jag att min nya förmedlare håller min förras löfte. Annars kommer jag bli arg!

I som i Inspelning och Inspiration

Nu ska vi testa något nytt. Jag gör detta inlägg till en videoinlägg. 
Det finns många saker jag kunde ha gjort bättre. Som att använt stativ (eller haft längre armar...) och inte filmat med kameran på sned. Men, men det bjuder jag på. Så var så god att se:

H som i Hår

Jag är extremt osentimental då det gäller mitt hår. Jag har haft allt i frisyrväg. Från håret till nedanför skulderbladen till ett par cm kort. Halva skallen rakat andra halvan halv långt. Mitt motto som jag har då det gäller mitt hår är:

"I värsta fall blir jag flintskallig. Och jag kan bära upp det med"

 Före konstnärsklippning

För att ni ska förstå hur pass lite jag bryr mig om mitt hår så följer här en liten anekdot. Jag ställde upp på en konstnärsklippning för ett par år sedan. Detta var alltså ett konstprojekt, inte att vara gesällprovs modell (som jag också har varit ett par gånger). Jag och min dåvarande svägerska fick fara ut till Coops lagerområde och gå in i en lastbilsgarage. Det var ca 27 minus grader. Det var så kallt att det var rimfrost på dörrhantaget. Ingen värme inne i lokalen. Vi fick sitta på varsin stol med frigolitbitar under fötterna för att försöka se till att vi inte förfrös fötterna trots vi hade skor på oss.
Så det var vi två och de två konstnärerna, hon som höll i projektet (utbildad frisör) och fotografen. 

Min dåvarande svägerska fick en konstnär som brukade klippa sitt eget hår. 

Min däremot... Han som skulle klippa mig var en konstnär som jobbade med sten och metall. Innan han skulle börja utbrast han:
"Men jag har ju inte ens använt en kam tidigare!" Hans panik skar nästan hans röst.
Så med den meningen ekande i örat lät jag honom klippa mig.

Mitt avklippta röda hår lyste som små droppar av rubiner på den svarta handduken som låg över mina axlar.

Först då jag satt i bilen på väg in till stan för att möta mamma och lillasyster fick jag se mig själv ordentligt. 

 Efter

Resultatet blev inte särskilt jämt. Det var en ojämn Stina på Saltkråkan frilla.
Dagen efter fixade hon som höll i projektet till mitt hår. Så det blev en jämn Stina-frilla. Det funkade.

Så vad är det galnaste ni har gjort med ert hår?

G som i gammelmormor Albertina

 Vi har ett ordspråk i min familj som min gammelmormor Albertina brukade säga:

Den som inte tål att se skrömta

Behöver inte vara rädd ty den kommer aldrig att se något.

Skrömta: Oknytt, spöken och andra övernaturliga väsen.

En av mina favorithistoria som barn var hur Albertina mötte en vittra i skogen.

Lilla Albertina skulle gå ut i skogen med lunch till sin far som högg ned träd. Hon går och går efter stigen som leder henne djupt in i skogen. Plötsligt delar sig stigen. Hon vet inte vilken stig som är den rätta. Vilse och ensam känner hon sig. Men så ser hon hur en blond flicka med en röd klänning står efter ena stigen och vinkar emot henne. Albertina följer glatt efter flickan som leder henne vidare igenom skogen. Gång på gång försöker Albertina prata med flickan. Flickan säger inte ett ord utan bara nickar eller skakar på huvudet. 

Plötsligt hör Albertina ljuden av skogsarbeten. Så hon springer fram en liten bit och ser sin far längre in i skogen. Hon vänder sig om för att tacka flickan. Men flickan är spårlöst försvunnen. 

Förbryllad berättar hon händelsen för sin far som säger:

"Du har fått hjälp av vittra, låter det som"  

Har ni familjelegender som går i släkten och vill dela med er? Jag lyssnar gärna!

F som i Fanfiction

Fanfiction eller fiction skriven av fans till en viss tv-serie, film, spel eller bok. Fansen tar original verkets värld eller karaktärer och skriver egna historier. 

Till och från läser jag en del Fanfiction. Det kan vara väldigt avkopplande. Förutom då jag stör mig på felaktig information eller annat. Då blir jag bara less och ibland riktigt irriterad. Jag skulle kunna ha en lång utläggning på hur felaktig information om sex som sprids via t.ex. fanfiction och kärleksböcker men det får vi ta en annan gång.

Det har hänt att jag ibland skriver egen fanfiction. Men det gör jag ofta för att ta kol på långa skrivkramper. För det är skönt att inte behöva tänka ut världen och alla sådana detaljer själv. Utan man bara kan skriva det man känner för. Så vill jag att karaktär X och karaktär Y från en tv-serie ska låt oss säga hamna i en zombie apocalpyps så kan jag göra det.

Jag lägger dock sällan ut mina små historier på de diverse fanfiction hemsidor som finns. Det är nog mest för att jag skriver på svenska och orkar inte översätta.

I samband av en annan utmaning så skrev jag en kort fanfiction baserad på George R.R Martins a song of ice and fire värld. Trots att jag vet att herr Martin är väldigt emot fanfiction. Så var så god och läs om ni vill. Den är säker från avslöjande som ska ske i Game of Thrones.

Denna lilla historia handlar om en liten vildings flicka.

Vinden gjorde att snöfallet piskade hennes ansikte. Det gjorde ont.
Dock var den smärtan inget, jämförelsevis med smärtan som varje andetag gav henne. Hon hade ramlat tidigare nedför en sluttning i sin flykt. Om hon överlevde till morgondagen skulle hon ha svårt att röra sig över huvudtaget. Varje andetag fyllde hennes mun med den järnfyllda smaken av blod. Hon var tacksam att hennes ben fortsatte röra henne framåt.
Flykt var hennes enda tanke.
De hade kommit. De som hennes mamma hade viskat om, de som hennes mor hade varnat henne för.
Alla visste att man måste bränna sina döda. Men nu fanns ingen som kunde bränna hennes familj. Hennes familj tillhörde Dem.
En bråkig harfälla hade räddat henne. Den fällda haren låg övergiven kvar på platsen där hon hade sett sin familj bli slaktade.
Hon önskade att någon, någon kunde rädda henne. Vem som helst.
En gömd isfläck gjorde så hennes fötter gled undan för henne. Hennes högra knä smällde rakt ned i marken. En ny våg av smärta rullade in över hennes kropp. Tårar gled ned för hennes kinder.
Kylan frös dem.
Hon försökte resa sig. Men utmattningen och smärtan gjorde att hennes kropp kändes trög som hon var gjord av is. Hur hon till sist kom upp på benen visste hon inte.
Haltande fortsatte hon.
Hon haltade emot berget. Kom hon bara fram till berget skulle hon klara sig. Det var sagan hon lade allt hopp på.
Varje steg var en pina. Både av smärtan och känslan att när som helst kommer De Andra finna henne och hennes desperata flykt skulle vara förgäves.
Berget som hade sett otaliga somrar och mörka vintrar, då måste den vara ett skydd emot Dem.
Men då hon kom fram, utmattad dog hennes sista hopp. Berget verkade inte ge något skydd. Ingen hjälte stod där, redo att skydda henne. Hon haltade vidare runt berget snyftande. Oavbrutet sökte hon efter skydd. Fick hon bara sova kanske hon skulle orka fortsätta nästa dag.
Men skyddet fanns inte. Så mödosamt fortsatte hon att sätta ena foten framför den andra.
Hon trodde att hon hade börjat drömma då hon såg ett litet skimrande sken från en grotta uppe vid den snötäckta klippan längre fram.
Ljuset kunde betyda vän eller fiende. Det fria folket eller Kråkor. Det spelar ingen roll, tänkte hon då hon släpade sig uppför emot räddningen och elden. 
Allt är säkrare än att stanna ute i mörkret.

E som i entomologi

 Entomologi: läran om insekter.

Nu tänker jag inte ha en lektion om insekter. För så pass mycket information bär jag inte på. Det mina vänner får ni läsa på, alldeles själva. Dock tänkte jag tala lite om min relation till vissa insekter.

Jag är inte särskilt rädd för insekter. Tack vare de systrar som hade en sämre relation med insekter, arbetade jag bort all min rädsla. Mitt jobb var att fånga och ta ut insekter som förvillade sig in i huset. På så vis rädda mina systrar och dagen.

Dock hoppar jag till om en insekt flyger rakt emot ansiktet. Men det hävdar jag bara är insikter, inte rädsla.

En gång hade jag en humlekompis som jag kallade för Hubert. I september under åttan eller nian åkte hela årskullen på hajk. På kvällen hade en sömndrucken och frusen humla bosatt sig på min axel. Där satt han hela kvällen tills jag skulle gå och lägga mig. Det var roligt då folk kom fram till mig och nästan stammade fram:
"Du har en humla på axeln"
"jo, jag vet. Jag kallar han för Hubert" Vet inte hur många som tyckte att jag var skum men... men Hubert verkade nöjd i alla fall. Dock var jag tvungen att lägga bort honom då jag skulle gå och lägga mig. För jag ville inte dela sovsäck med honom. Så jag lade ned honom på en blomma. Sedan sågs vi aldrig mer.

 

När jag var omkring tolv år var jag och min lillasyster ute och lekte. Plötsligt satte sig en Blåvinge (en liten blå fjäril) på min kind. Jag stod blixtstilla. Där satt den en bra stund. Dock inte tillräckligt länge så min syster skulle kunna springa in och hämta kameran. Men det var ändå en magisk upplevelse för mig.   

Jag av någon anledning, har inga större problem med bistick, bli bränd av humlor eller liknande. Det blir normala utslag. Men av myggor och bräms. De betten är inte och leka med! Myggbett sväller upp som en femkrona första timmen innan de går ned, men sedan kliar de minst en vecka. Bräms som tur lyckas sällan bita mig för de är också gräsliga bett.

Ja, hur ska jag avsluta detta då...


Va rädd om insekterna!
Albert Einstein uppskattade att den mänskliga rasen skulle inte överleva mer än 4 år i avsaknad av bin.

Bygg ett Insektshotell så de har någonstans att bo och plantera insektsvänliga växter. läs mer på denna PDF från Hälsingsborgs trädgårsförening.

Handla gärna honung från din lokala Biodlare.