Vad gömmer sig i min handväska?

Plånbok, T20, T8, fyrfärgad bläckpenna, stift, kalender, papper, halstabletter, handledsvärmare, laktostabletter, medicinask, kupong, tygpåse, läppsmörja av olika slag, biobiljett till Mad Max: fury road och tillsist en massa skräp. Det blommiga är väskan.

O som i Ord

Det finns en del ord som jag har koppling till. Vare sig historier/minnen som har etsat sig fast.

Som i fallet med ordet Grotta.

"Grotta stavas alltid med två T" ekar det i mitt huvud så fort jag skriver ordet grotta.

Det kommer ifrån den gången då jag gick i ettan eller tvåan och satt vid en gammal "Ordbehandlare"* och skrev en halvsidas historia om en grotta. Jag kan nästan i detalj minnas var jag satt i det smala rummet. Men något om vad historien handlade om minns jag inte. Tror att det var något som vår lärare hade hittat på. Dock minns jag att jag hade stavat fel på ordet Grotta. Min dyslexi och jag tyckte att ordet skulle stavas Grota. Detta minns jag tydligt eftersom jag fick en pinsam och offentlig "rättning" av min lärare, sedan dess har jag aldrig stavat fel på Grotta. Eftersom att grotta stavas alltid med två T.

Sedan finns det ord som jag är en förkämpe för: Ty och Dock. Ty låter och ser mycket finare ut än "eftersom" och "därför att". Likaså med Dock som är mycket finare än "fast än". Jag vet att det är ord som räknas som "gammalmodiga". Tack så mycket Windows 95s Word som alltid klagade på: ty. Men jag tycker att i vårt samhälle som gillar förkortningar så borde ty och dock passa perfekt!

Har ni ett favoritord eller ett ord som påminner er om ett minne?

* Eller vad nu de gamla skoldatorerna hette i den tidiga början av 90talet. Jag lutar åt att det var en ABC800 men jag är inte säker. Kunde vara en Compis också. Compis hade den häftiga knappen: "Utplåna" istället för "Delete"

N som i Nej

Om det mest udda raggningsförsöket jag har varit med om.
Nej, tack killen. Nej, tack.

Detta är en gammal historia. För flera år sedan var jag med i en artikel i en viss tjejtidning. Artikeln som jag var med i hette Mensen från helvetet. Där jag ingående beskrev min mens. Bilden på mig var bedårande. Men jag är alltid bedårande!

Någon vecka efter tidningen släpptes får jag ett SMS:

Så artikeln om min menstruation väckte någons intresse. 
Lite obehagligt att veta att det inte är så svårt att hitta mig om man vill.
Nu var det ingen fara. Killen gav upp efter ha skickat ett liknande SMS en gång till.

Så han förstod att tystnad betyder också Nej. 

I som i Inspelning och Inspiration

Nu ska vi testa något nytt. Jag gör detta inlägg till en videoinlägg. 
Det finns många saker jag kunde ha gjort bättre. Som att använt stativ (eller haft längre armar...) och inte filmat med kameran på sned. Men, men det bjuder jag på. Så var så god att se:

H som i Hår

Jag är extremt osentimental då det gäller mitt hår. Jag har haft allt i frisyrväg. Från håret till nedanför skulderbladen till ett par cm kort. Halva skallen rakat andra halvan halv långt. Mitt motto som jag har då det gäller mitt hår är:

"I värsta fall blir jag flintskallig. Och jag kan bära upp det med"

 Före konstnärsklippning

För att ni ska förstå hur pass lite jag bryr mig om mitt hår så följer här en liten anekdot. Jag ställde upp på en konstnärsklippning för ett par år sedan. Detta var alltså ett konstprojekt, inte att vara gesällprovs modell (som jag också har varit ett par gånger). Jag och min dåvarande svägerska fick fara ut till Coops lagerområde och gå in i en lastbilsgarage. Det var ca 27 minus grader. Det var så kallt att det var rimfrost på dörrhantaget. Ingen värme inne i lokalen. Vi fick sitta på varsin stol med frigolitbitar under fötterna för att försöka se till att vi inte förfrös fötterna trots vi hade skor på oss.
Så det var vi två och de två konstnärerna, hon som höll i projektet (utbildad frisör) och fotografen. 

Min dåvarande svägerska fick en konstnär som brukade klippa sitt eget hår. 

Min däremot... Han som skulle klippa mig var en konstnär som jobbade med sten och metall. Innan han skulle börja utbrast han:
"Men jag har ju inte ens använt en kam tidigare!" Hans panik skar nästan hans röst.
Så med den meningen ekande i örat lät jag honom klippa mig.

Mitt avklippta röda hår lyste som små droppar av rubiner på den svarta handduken som låg över mina axlar.

Först då jag satt i bilen på väg in till stan för att möta mamma och lillasyster fick jag se mig själv ordentligt. 

 Efter

Resultatet blev inte särskilt jämt. Det var en ojämn Stina på Saltkråkan frilla.
Dagen efter fixade hon som höll i projektet till mitt hår. Så det blev en jämn Stina-frilla. Det funkade.

Så vad är det galnaste ni har gjort med ert hår?

G som i gammelmormor Albertina

 Vi har ett ordspråk i min familj som min gammelmormor Albertina brukade säga:

Den som inte tål att se skrömta

Behöver inte vara rädd ty den kommer aldrig att se något.

Skrömta: Oknytt, spöken och andra övernaturliga väsen.

En av mina favorithistoria som barn var hur Albertina mötte en vittra i skogen.

Lilla Albertina skulle gå ut i skogen med lunch till sin far som högg ned träd. Hon går och går efter stigen som leder henne djupt in i skogen. Plötsligt delar sig stigen. Hon vet inte vilken stig som är den rätta. Vilse och ensam känner hon sig. Men så ser hon hur en blond flicka med en röd klänning står efter ena stigen och vinkar emot henne. Albertina följer glatt efter flickan som leder henne vidare igenom skogen. Gång på gång försöker Albertina prata med flickan. Flickan säger inte ett ord utan bara nickar eller skakar på huvudet. 

Plötsligt hör Albertina ljuden av skogsarbeten. Så hon springer fram en liten bit och ser sin far längre in i skogen. Hon vänder sig om för att tacka flickan. Men flickan är spårlöst försvunnen. 

Förbryllad berättar hon händelsen för sin far som säger:

"Du har fått hjälp av vittra, låter det som"  

Har ni familjelegender som går i släkten och vill dela med er? Jag lyssnar gärna!

E som i entomologi

 Entomologi: läran om insekter.

Nu tänker jag inte ha en lektion om insekter. För så pass mycket information bär jag inte på. Det mina vänner får ni läsa på, alldeles själva. Dock tänkte jag tala lite om min relation till vissa insekter.

Jag är inte särskilt rädd för insekter. Tack vare de systrar som hade en sämre relation med insekter, arbetade jag bort all min rädsla. Mitt jobb var att fånga och ta ut insekter som förvillade sig in i huset. På så vis rädda mina systrar och dagen.

Dock hoppar jag till om en insekt flyger rakt emot ansiktet. Men det hävdar jag bara är insikter, inte rädsla.

En gång hade jag en humlekompis som jag kallade för Hubert. I september under åttan eller nian åkte hela årskullen på hajk. På kvällen hade en sömndrucken och frusen humla bosatt sig på min axel. Där satt han hela kvällen tills jag skulle gå och lägga mig. Det var roligt då folk kom fram till mig och nästan stammade fram:
"Du har en humla på axeln"
"jo, jag vet. Jag kallar han för Hubert" Vet inte hur många som tyckte att jag var skum men... men Hubert verkade nöjd i alla fall. Dock var jag tvungen att lägga bort honom då jag skulle gå och lägga mig. För jag ville inte dela sovsäck med honom. Så jag lade ned honom på en blomma. Sedan sågs vi aldrig mer.

 

När jag var omkring tolv år var jag och min lillasyster ute och lekte. Plötsligt satte sig en Blåvinge (en liten blå fjäril) på min kind. Jag stod blixtstilla. Där satt den en bra stund. Dock inte tillräckligt länge så min syster skulle kunna springa in och hämta kameran. Men det var ändå en magisk upplevelse för mig.   

Jag av någon anledning, har inga större problem med bistick, bli bränd av humlor eller liknande. Det blir normala utslag. Men av myggor och bräms. De betten är inte och leka med! Myggbett sväller upp som en femkrona första timmen innan de går ned, men sedan kliar de minst en vecka. Bräms som tur lyckas sällan bita mig för de är också gräsliga bett.

Ja, hur ska jag avsluta detta då...


Va rädd om insekterna!
Albert Einstein uppskattade att den mänskliga rasen skulle inte överleva mer än 4 år i avsaknad av bin.

Bygg ett Insektshotell så de har någonstans att bo och plantera insektsvänliga växter. läs mer på denna PDF från Hälsingsborgs trädgårsförening.

Handla gärna honung från din lokala Biodlare.

B som i Blogga

Jag var inte en av de tidigaste som började blogga. Jag var inte ens någon av de tidigaste som började läsa bloggar. Någon gång kring 2009-2010 tipsade min yngsta lillasyster om att jag skulle titta in alla modebloggar med vintagetema och Mori-girl-bloggar, då jag satt och försökte hitta min egna klädstil. På så sätt började jag läsa en del bloggar. Väldigt många som jag än idag följer.

Mitt egna försök med min första kreativatantenblogg på blogg.se kom några månader senare. Men jag gillade inte formatet på den sidan och jag fick aldrig till utseendet för bloggen som jag ville. Så jag blev aldrig inspirerad att skriva något på den bloggen. Så jag gav upp den bloggen efter något år och flyttade hit.

Denna blogg startade jag för mitt eget nöjes skull. Men under den perioden hade jag märkt den lavinartade ökningen av folk som rent utsagt mobbar sig själv. De alla människor som behöver lära sig att älska sig själv precis som de är. Jag har varit i deras situation, då jag var tonåring. Men jag bestämde mig då jag var 13-14år att jag vägrade leva resten av mitt liv att känna och nedvärdera mig själv på det sättet. Det tog tid och lite arbete. Men nu har hag en fantastisk självkänsla, självförtroende och jag älskar verkligen mig själv. Det var därför bland de första inläggen jag skrev var Självförtroende för alla: kursen. Nu flera år senare känner jag att jag skulle ha döpt kursen till Älska dig själv. Eftersom jag anser att självförtroende är inte lika viktigt som förmågan att älska sig själv. Sedan kursen handlar om självacceptants och att älska sig själv. Men det är väl det som är så härligt att man kan lära sig av sina tidigare idéer. En dag kommer jag fylla på fler inlägg på den kursen. Jag måste bara komma fram till vad det är för bondförnuft jag behöver förmedla härnäst.

Jag skulle aldrig kunna bli en person som bara bloggar om en sak, något som ni har märkt av min spridda blandning till blogginlägg. Alla människor som kan hålla sig till en sak är jag ytterst imponerade av. Men skulle jag ens försöka med det då skulle jag bara skriva i den bloggen en gång per år. Hur roligt skulle det vara på en skala?

Jag kommer nog aldrig kunna leva på mitt bloggande. Jag vet inte ens om jag skulle vilja det... Tror att det skulle ta bort det roliga med bloggen. Men jag blir alltid glatt överraskad för varje kommentar och titt som bloggen får. Så alla som läser: jag vill bara säga tack för att ni offrar er tid för att läsa min blogg.

Tack.

Mina topp 3 bloggfavoriter:

Karins Konstgrepp: Karin, tack för att du är så härlig, kreativ och rolig.
My Milk Toof: De små tanddockorna Ickle och Lardees spännande äventyr. Är som en underbar lång bilderbok på nätet.
Jonna Jinton: Jag är kär i hennes bilder och fotografiska förmåga.

Jag tar gärna emot tips på era bloggfavoriter. Eller om ni vill att jag ska kolla in er egna blogg. 

Dags för att utmana mig själv.

En av mina internetvänner Emma har inspirerat mig. Så för att jag ska få tummen ur och skriva mer regelbundet på min blogg tänker jag göra ett ABC-bloggande de närmsta 29 dagarna. Ett bra sätt för mig att fortsätta öva på det jag lärde mig under min fotokurs och att få i gång skrivandet igen.

Se fram emot en blandad komplott av nörderi, tankar, recept, bilder och annat. Första inlägget kommer imorgon, måndag.

Kreativatanten på tumblr

Jag har trots att jag har några kommande inlägg att skriva här. Inte jobbat så mycket med denna blogg i veckan. Men det är för att jag har lagt ned tid på att förbättra min tumblr sida. Så att jag kan sprida mina pyssel, utklädnader och annat roligt till fler användare (sedan skamlöst göra reklam för denna blogg, är bara ett plus).

Jag känner mig riktigt nöjd med min tumblr, särskilt min: Made by Kreativatanten sida där jag visar upp mina pyssel och bilder.  

Om jag skulle försöka förklara tumblr för oinvigda, eller någon förälder som vill veta vad deras barn gör på nätet.

Tumblr är en engelsk social sida där man lägger upp bilder, citat, texter, GIFs, videoklipps och annat för att visa de som följer en. Man kan även reblogga, alltså sprida vidare/spara inlägg som andra har lagt ut. För att få se vad andra personer lägger upp/rebloggar måste man följa personer som man tycker ha intressanta bloggar (det finns väldigt specifika bloggar som handlar bara om ett ämne och andra som min som är en blandning av allt jag gillar).
Sedan kan man agera med andra användare. Ställa frågor eller dylikt via ASKs (som svaren sedan visas offentligt) eller PM (personal massages) där samtalet tas personligt. 
Det är väl en sådan sida som kanske inte är så himla rolig då man startar, men kan väldigt mycket tid om man fastnar.

Inte mörkrädd, överraskad!

Jag räknar mig själv som en ganska svårskrämd människa. Inte mörkrädd för fem öre. Skräckfilmer skrämmer mig inte. Bara för att visa hur förbannat hård jag är så tänker jag berätta en sann historia. När jag var tonåring spenderade jag mina sommarnätter, ensam, ute i en stuga vid skogsbrynet på gården. Där jag sov tryggt och lugnt. Trots grenar som skrapade på taket och smygande skogsdjur. Till och med efter någon främmande pojke sparkade in dörren till stugan. Ingen fara jag skrämde bort honom med ett argt: "Men, Hallå!". Så fort han hade sprungit snubblande igenom skogen och for iväg på sin moppe, gick jag bara in till mamma berättade vad som hände. Sedan gick jag ut i stugan och sov igen.

Men i kväll blev jag rädd.
Det var mörkt ute och jag skulle hämta något från bilen. Och plötsligt rasslar det från syrenbusken något infernaliskt! Det låter som om det är en älg som rusar igenom busken rakt emot mig. Jag hoppar runt mot busken. Beredd på det värsta (zombier, yxmördare, clown eller något onämnbart ofattbart hemskt). 

Det var ingen älg eller galen mördare. Det var katten som hade blivit skogstokig och rusat upp för syrenen så löven föll i drivor.

Tack så mycket, Tula, för att du: "keeping me on my toes"...

Ve och fasa!

Jag tror jag aldrig varit så nära ren skräck tidigare.

I går kväll skulle sista varvet på taklisterna skulle målas så jag tänkte radiokanalen Pop och Rock skulle vara bra sällskap. Då de brukar verkligen ha bra blandning allt från Disneylåtar till klassisk rock. Jag kör igång kanalen som har just börjat sin reklampaus. Klättrar upp för trappstegen och börjar måla. Efter en stund börjar musiken. Men det var inte det jag ville höra. No sir! Inte för fem öre. Dansbandsmusik fyllde köket. Jag bet ihop och målade på. Helt säkert att plågan snart skulle vara slut. Men nej.
Jag hade kommit in mitt i Dansbandstimmen. Dansbandstimmen!
Så då andra dansbandsdängan kör igång, fick jag klättra ned och tvätta händerna innan jag räddade mig själv med att hitta något annat att lyssna på.
Ve och total fasa!

Magisk morgon

Min morgon idag kändes rent magisk.

Visst, jag vaknade motvilligt då pojkvännen väckte mig, men jag vaknade utan gråt och sura miner. Efter vanliga morgonbestyr, jag vinkade av pojkvännen och tog Tarja för morgonpromenaden. Jag valde att gå mot sjön och det var strålande väder. Solen värmde trots klockan inte ens hade slagit åtta. Fåglar sjöng och måsarna skrek (mindre naturromantiskt bild, jag vet) och jag mådde bra. Jag hade ett mål med promenaden att jag skulle ut på udden och sitta på en bänk och se på vattnet innan jag skulle gå tillbaka till bilen. När jag närmar mig hör jag musik men skogen fångade mycket av ljudet så jag kunde inte höra vad det var som spelade. Då jag såg en del hurtiga människor som var ute på sin morgon joggningtur tänkte jag inte så mycket på musiken. Det var säkert en högljudd mp3 spelare.

Jag svänger av mot udden och hör musiken tydligare. Det är en vacker melodi av folkmusikkänsla som lockar mig till mitt mål.
Vid strandkanten av ena sidan av udden står en man och spelar fiol (eller violin jag kan inte skillnaden). Jag fortsatte till en bänk längre ut på udden och satt med ryggen mot honom. Så medan jag njöt av min utsikt medan mina öron belönades av ljuv musik i några minuter innan jag gick tillbaka till min bil.

På vägen tillbaka mötte såg jag fler joggare och hundmänniskor som hade på sig sina mp3 spelare och på så vis missade helt dessa magiska toner.

Synd för dem.

Tack, för magin, mystiska herre.

Förlängt jullov?

Läser i Elsa Billgrens Vintage

Jag har en förmåga att gå i ide under vintern så jag är inte förvånad att jag har haft semester från bloggen. Tiden har mest spenderats mest på detta sätt: Jobba, läsa, spela rollspel, umgås med nära och kära och peppa för Game of Thrones s. 3 starten. Så jag har haft det bra.

Men jag har pyssel-inlägg på gång och annat roligt så vi ses snart igen.

Drömmar

Jag har en bitterljuv känsla till en av mina typer av drömmar:

Loppis/fynddrömmar

Jag kan inte säga hur många gånger jag har drömt att jag har ärvt eller köpt ett hus som är fullt med gamla skatter som jag ska gå igenom. Underbara drömmöbler blandas med antika kläder (i rätt storlek) och böcker och de är alla mina. Bäst är drömmarna med hemliga rum med skatter bortanför mina vildaste fantasier.

Bara i natt var jag ute och körde och hamnade i en lada där någon höll på att rensa ut fina men fult målade möbler som skulle bli så fina i mina händer. Jag får dem gratis. Så man samlar ihop drömskatterna och åker iväg. För att sedan vakna. Alla skatterna borta och man känner sig alltid lite besviken. (Eller mycket besviken då man minns att man inte har ärvt en slottsliknande byggnad i gamla stan som man skulle få ta en del saker ifrån innan jag skulle sälja och bli rik).
Jag älskar drömmarna men de är ju bara drömmar.

Är det någon av er som har liknande drömmar? Berätta!

Tack så mycket!

Den som är uppmärksam märker kanske att jag har börjat förändra utseendet på Kreativatanten. Detta för att jag ramlade in på bloggen: Fixa Din Blogspot som är den blogspot for dummies som jag behövde. Jag är en människa som uppskattar enkelhet och har samtidigt en hälsosam respekt för att råka förstöra hela bloggen med felaktiga knapptryckningar. Men med tips och stöd av Fixa Din Blogspot känner jag att jag kan förbättra min blogg ännu mer.

Min önskning är dock att Pusha.se knappen under varje inlägg var enklare att få till. Jag har letat tråkigt länge efter <p class='post-footer-line post-footer-line-3'/> och kan inte finna den raden i HTML i mallen. Någon som kan tipsa mig hur jag gör?

Tack, Babetten från Skräckelfilm som svarade på min fråga!

I am working on my blogs layout right now with the help of a Swedish blog.   


Like a sir

Helgen har varit full med pyssel för årets Halloween fest. Men som vanligt är det hemligt så ni får inga smygbilder eller ens ledtrådar.

Däremot kan jag berätta om en liten händelse från jobbet som jag kommer leva på för evigt.

Jag hjälper en låntagare att hitta i biblioteket, jag är som alltid glad och trevlig. När låntagaren sedan ska lämna biblioteket vänder låntagaren sig om och gör en riktigt elegant bugning till avsked till mig.

En bugning! Och då menar jag: snurrar på handen framför bröstet innan bugning-bugning.  

Nu är jag bortskämd och vill ha mer bugningar inför min fantastiska skepnad och person.

One day at work a borrower bowed at me before walking out the door. I feel like a lady now. So everyone please bow some more for me.

Karaktärsförälskelser

Jag läste denna artikel på minabiblioteks hemsida om fiktiva förälskelser.

Självklart satte jag mig ned och försökte komma på vem jag har/haft som fiktiv förälskelse. Men av någon anledning kommer jag bara på karaktärs förälskelser som filmatiseringar har gett mig.

Min största är Förnuft och Känslas: Colonel Christopher Brandon, både i bok och 1995 filmversion.

Alan Rickmans tolkning av Colonel Brandon fick mitt arma tonårshjärta att utveckla en oväntad förälskelse på denna brittiska skådespelare, något som än hänger kvar trots vår stora åldersskillnad...

Colonel Brandon är väl den mest balanserade manliga karaktären i både boken och filmen. Han må vara tillsynes strikt. Men man känner hur varm, kärleksfull och trogen han är genom hans alla genom goda handlingar. För den han älskar är han till och med beredd att stiga tillbaka, bara för att hon ska få vara lycklig. Låt mig dåna som en kvinna i en för hårt åtdragen korsett.

Dock då jag såg mig själv mer som Elenor Dashwood så tyckte jag att Colonel Brandon och hon skulle passa bäst tillsammans. Om inte annat för att jag har svårt för Edward Ferris även kallad toffeln som min favorit av systrarna Dashwood faller för.

När jag i veckan stod och krigade emot ett mycket envist ogräs ut brast jag högt i trädgården:

”Var är min Colonel Brandon som kommer med en kniv då jag behöver det?!”

Pojkvännen bor i stan så jag fick hämta kniven själv.

Vem har du karaktärs förälskelse på? Både film- och bokförälskelser godkänns. Lätta på ditt hjärta, vem vet, kanske finner du fler som har dessa känslor.

I tried to find out who I have as character crushes from books, but I only remember film crushes. My biggest film-chrush is from 1995. Colonel Brandon (sense and sensibility). 

Tell me about your book or film character crush! I will not judge.

Fulgråta

Jag gillar inte att gråta. Kan ha att göra med att jag är näst intill allergisk emot mina egna tårar. Jag blir röd och uppsvälld i en timme efter jag har gråtit färdigt. Som tur då händer det inte särskilt ofta förutom då jag ser på film eller tv-serier. Och vissa av dem framkallar fulgråten.

Fulgråten: Ni vet då man bölar krokodiltårar och snoret forsar från näsan som om en damm har brustit.

Top 5 fulgråtsanfall: 

(avsnitt blir skrivet i vit text för att inte avslöja för mycket)

5. Landet för längesedan (The Land Before Time). Har sett den en oändligt många gånger men gråter lika mycket varje gång. Sorgligt men sant.

4.Supernatural: S07Ep10 Death's Door. Jag misstänkte vad som skulle ske. Då min syster hade antytt att någon till kunde dö. Så så fort jag såg vad som skulle ske i avsnittet började fulgråten delux. Så mitt i natten satt jag och bölade medan avsnittet rullade på.

3.Game of Thrones S01Ep02: The Kingsroad och S01Ep09-10. Jag visste vad som skulle hända. Men i slutet av de avsnitten satt jag ensam och bölade som om mitt hjärta hade brustit. 

2.Bron till Terabitia (Bridge to Terabithia): Mamma, några av systrarna och jag sätter oss för att se filmen. Vår förväntning är en ny ungdomsfantasy-äventyrsfilm, som tillexempel Narnia. Men nej! Gråtfest utbryter i vardagsrummet. Jag beskriver den filmen som en käftsmäll. Kommer aldrig se om den igen!

1.Supernatural: S05Ep10 abandon all hope. Detta program gjorde att jag fulgrät till och från i en veckas tid så fort jag råkade tänka på ens på det avsnittet. Jag får än sorgkänslor av det avsnittet. Ett par år senare...

Vilka är era fulgråts tillfällen ?

My top five: Ugly cry movies and tv-show episodes. Which movies or episodes have started your ugly cry?

Önskelista Julen 2011

I vår familj kör vi till Jul "Secret santa" vi drar ett namn och köper bara till denna person (gäller inte barnen de får julklappar av oss andra).

För att underlätta för den som har mig. 
Här min önskelista: 

• Mörklila badlakan
• Bra att ha saker i bilen, som t.ex: arbetsoverall, arbeteshandskar säkringar, verktyg (särskilt en bra fällkors/mutterlossare) och så vidare.
• Brädspelet Arkham horror
• Rollspelet: Call of Cthulhu (affären Collectors point är en bra ställe att leta på)
• Astonishing X-men Omnibus  av Joss Whedon 
• Pysselböcker
• Disney Filmer (Har: Bambi, Askungen, Lady och lufsen, Robin Hood, den lilla sjöjungfrun, Bernard och Bianca i australien, Aladdin, Mulan 1 &2, Kejsarens nya stil, Monsters INC, Lilo & Stitch, Hitta Nemo, Superhjältarna, Kogänget, Lilla kycklingen, Skönheten och odjuret, Upp, prinsessan och grodan, Tangled/Trassel)
• Skärunderlägg (finns på t.ex. Panduro)
• Penslar (hör med hon på Mixat hon har mycket bra penslar för att måla dockor)
• Verktygskit för pappershobby (Panduro)
• Symaskinsskåp (likt det Marina har)
• Steam Punkiga saker
• Vackra tyger
• Pysselsaker
• Spetsar, decorband i naturvit eller brunt
• Rollspelstärningar
• Vackra burkar
• Kläder (presentkort)
• Kuddar (mindre till soffor)
• Verktyg
• Rock band/ Guitar hero Gitarr (PS3)

My wishlist for Christmas