U som i Underbart

För många månader sedan skrev jag att jag var extremt peppad på X-men: Days of Future Past. Nu har filmen äntligen kommit ut och jag har varit och sett den. Så hur var den?
Den var för mig alldeles underbar. *drömsk suck*

Filmen är löst baserad på The Uncanny X-men nummer 141-142 (1981) med namnet: Days of Future Past skriven av Chris Claremont. Finns i en samlingsvolym med Chris Claremonts verk, som finns översatt till svenska.*
Jag läste denna samlingsvolym för många månader sedan, innan jag såg filmtrailern. Då tyckte jag att storyn påminde mycket om varandra men jag ville inte ha förutfattade idéer om filmen. Så jag höll min teori för mig själv. Men jag hade rätt. Detta är en av X-men serietidningshistorierna som jag tycker att folk ska läsa. Även om du inte har läst något av X-men tidigare och inte vet var du ska börja. Jag tycker att det kan vara en bra idé att läsa då samlingsvolymer. Då kan man finna en favoritförfattare eller vilka man inte tycker om. Eller så söker man reda på vilka som är topphistorierna och börjar med någon av dem. (t.ex.)

En hel del saker i filmen har ändrats från serietidningsversionen men jag tycker inte att det är något problem. Det kan bero på att jag är så nöjd med filmen. Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ned med det jag gillade med filmen. Men jag vet att många av mina nära och kära har tänkt se filmen så jag ska hålla käft. Jag tänker låta dem få se den i lugn och ro. Utan mitt pladder i öronen.     

Dock förvarnar jag dem att jag kan vara i nördstämning då de väl har sett den och då kommer jag vilja tala öronen av dem.**

Ja, för att sammanfatta. Gillar man X-men ska man se Days of Future Past.

*Verkar inte finnas i lager på svenska, eller ens gå att få tag i via svenska bokhandlar. Ergo länk till biblioteken i Umeå regionen. Men jag ville bara visa vilken samlingsvolym jag talade om och hade läst. Dock finns engelska utgåvor av Chris Claremonts Days of Future Past att få tag i via t.ex. Amazon.

** Jag väntar än lätt irriterat på att de ska se nyaste Riddick filmen så jag får klaga av mig. Fy! Vad jag hatar den filmen! Jag tror jag hatar den mer än X-men: The Last Stand. Något som borde vara omöjligt eftersom jag hatar den X-men filmen så mycket att jag vägrar ens erkänna att den finns!

T som i Tio

Min hund Tarja fyller tio år idag. Så grattis lilla skrutt.
Sedan är det 6år sedan jag fick henne. Tiden går väldigt fort.

Vår katt Tula fyller snart också tio år så hon får vara med på ett hörn också.

Men nu får jag ta en liten paus på ABC't under helgen. Jag återkommer på Måndag så ska jag försöka få färdigt det. 

S som i sång

Jag gillar att sjunga. Jag är kanske inte den bästa sångerskan. Men det skiter jag fullständigt i. Hellre än bra är mitt motto! Dock har jag en gåva med att minnas sångtexter. Det betyder dock att jag har en lång lista med serieintron som jag kan börja nynna på i tid och otid. Här är några exempel:

Sailor Moon (svenska intro och utro)
Trasdockorna
Bananer i Pyjamas (en låt som jag gärna hade glömt bort! Snälla!)
Bumbibjörnarna
Jem
Kyou Kara Maou (på ev. slaktad japanska)
Nalle Puh (tv-serie och filmsånger)
Ducktales/Ankliv
För att nämna några.

Men sedan har vi en salig blandning av Studio Ghibli sånger, Disneysånger, musikalnummer, skillingtryck, rocklåtar och allt annat som jag lyssnar på som jag går runt och sjunger eller nynnar på. 

Min vanligaste låt som jag, just nu, går runt och nynnar på är dock denna:

R som i Rollspel

Den som har snusk i sin hjärna kan nu skaka på huvudet och ta bort det. För sådant rollspel hade jag inte tänkt tala om. Jag vill tala om gammalt hederligt penna, papper och tärningar rollspel. Jag tänker inte ha en stor föreläsning om rollspel, dess historia, och om hur man spelar. Det kan ni läsa på om själva eller så får ni lägga önskemål så kan jag försöka skriva ett mer omfattat inlägg om det senare.

Den som fick upp mina ögon för rollspel var min storasyster. Hon och hennes kompisar (som jag var halvt övertygad om var vampyrer) spelade ofta ute i bagarstugan. Jag fick inte vara med eftersom de var häftiga tonåringar och jag var en liten plutt. Men ändå var det spännande tanke att de kunde bygga hela historier, karaktärer och världar ute i bagarstugarn. Det lät... magiskt. Så när jag själv blev tonåring och började läsa fantasy kände jag suget att själv få prova att rollspel. Dock fick jag aldrig chansen under min tonårstid, till min stora förtret. Mina vänner spelade inte och först då jag blev äldre som jag fick reda på vilka som var rollspelarna i min klass. Hade jag vetat vilka de var då, som tonåring, hade jag vackert tvingat mig in i deras spelgrupp. Men, men jag överlevde ändå. Jag var väl ca 25 år då jag väl fick testa spela rollspel för första gången. Något som jag tänker fortsätta med så länge det finns folk att spela med!

Vad är det då jag tycker är roligt med rollspel?

1. Bygga upp och spela en karaktär. Oavsett om det är jag som gör en karaktär från grunden eller om jag får en "färdig" karaktär som jag ska tolka. Det är roligt och givande att sätta sig in i en annans skor. Sedan låtsas reagera som någon annan. Mina karaktärer har gjort MYCKET som jag personligen aldrig ens skulle komma på tanken att göra. Eftersom jag känner att för dem är det helt logiskt att göra eller säga saker.
Man spelar improvisationteater i sitt vardagsrum.
Sedan att man får utveckla karaktären. Både via handlingar och köpa upp dess färdigheter och styrkor.

2. Problemlösning/lösa mysterium. Det uppstår alltid problem i spelets värld. Allt ifrån att få upp låsta dörrar (kan vara mycket svårare och farligare än vad man kan tro), lösa mordgåtor, undvika bråk eller få folk att förstå att det nu är krig i tomteskogen! Vissa saker går att lösa med "våld"(ett bra slag med tärningarna), medan andra måste man använda sin hjärna och tala sig ur situationer.

3. Umgås med folk. Konstigt nog lär man känna folk mycket bättre via rollspel. Trots att alla spelar att de är någon annan medan man umgås så är det som man ser sidor av dem man aldrig skulle ha sett annars.

4. Leva sig in i historien. Man är en karaktär i en större värld. Hjälten, medhjälparen, skurken eller bara en bricka i spelet. Det är som att läsa en riktigt bra bok eller se fantastisk film eller tv-serie. Man sugs in. Men i detta fall så dina och dina vänners val och handlingar är det som driver fram historien. Det är det som bestämmer vad som ska hända.

5. Jag får användning av min tur med tärningar.

Och mycket, mycket mer!

Är ni själv sugna på att testa? I Umeå kan man fara på t.ex. Klossen där man får testa både brädspel och rollspel. Detta gäller gammal som ung. Man är aldrig för gammal att spela rollspel! Så länge man har lite fantasi kan man spela. Bor man inte i Umeåområdet kan man kolla med Sverock efter mer lokala föreningar. Där under deras forum kan man även leta efter spelgrupper. Annars får man tala med folk i ens närhet som spelar och be dem hjälpa en.

Har ni frågor, berätta er favorit rollspelshistoria eller vad som helst lämna en rad eller två! På valfri sätt.

 Min tärningssamling. 

Den kommer nog bli större med åren.

Varför är det så ont om Q?

Nä, kära vänner jag kommer inte på något vettigt att skriva om Q.

Jag har inte än läst boken Varför är det så ont om Q av Hasse Andersson.
Jag har inte testat Qi-gong. Trots att jag har funderat på det.

Så jag lånar det engelska ordet Quote och lämnar er med detta:

Five exclamation marks, the sure sign of an insane mind.

-- (Terry Pratchett, Reaper Man)

P som i Post EU-val.

Det enda jag tänker säga om valet. Likt alla andra val.

SKÄMS PÅ ER SOM INTE RÖSTADE!

Om ni inte gillar EU? Rösta då på ett parti som inte gör det heller. För innan det blir en ny folkomröstning är er "bojkottning" värdelös. Den bevisar inget och kommer inte göra något produktivt. Jobba då istället för att få till en folkomröstning eller något produktivt.

Om ni inte orkade? Då uppför ni er som bortskämda snorungar! Grattis. Ni har gett bort er talan. Är ni inte nöjda med valet? Skyll er själva! För ni har gett bort er makt! 

Om man av någon anledning inte kunde komma till vallokalen. Men ville. Ni är förlåtna i mina ögon.

Att rösta är vår rätt och skyldighet. Inget som bara kastas bort! 

Nu tänker jag lyssna lite mer på Yesterday is dead and gone av Arch Enemy så mår jag bättre.  

O som i Ord

Det finns en del ord som jag har koppling till. Vare sig historier/minnen som har etsat sig fast.

Som i fallet med ordet Grotta.

"Grotta stavas alltid med två T" ekar det i mitt huvud så fort jag skriver ordet grotta.

Det kommer ifrån den gången då jag gick i ettan eller tvåan och satt vid en gammal "Ordbehandlare"* och skrev en halvsidas historia om en grotta. Jag kan nästan i detalj minnas var jag satt i det smala rummet. Men något om vad historien handlade om minns jag inte. Tror att det var något som vår lärare hade hittat på. Dock minns jag att jag hade stavat fel på ordet Grotta. Min dyslexi och jag tyckte att ordet skulle stavas Grota. Detta minns jag tydligt eftersom jag fick en pinsam och offentlig "rättning" av min lärare, sedan dess har jag aldrig stavat fel på Grotta. Eftersom att grotta stavas alltid med två T.

Sedan finns det ord som jag är en förkämpe för: Ty och Dock. Ty låter och ser mycket finare ut än "eftersom" och "därför att". Likaså med Dock som är mycket finare än "fast än". Jag vet att det är ord som räknas som "gammalmodiga". Tack så mycket Windows 95s Word som alltid klagade på: ty. Men jag tycker att i vårt samhälle som gillar förkortningar så borde ty och dock passa perfekt!

Har ni ett favoritord eller ett ord som påminner er om ett minne?

* Eller vad nu de gamla skoldatorerna hette i den tidiga början av 90talet. Jag lutar åt att det var en ABC800 men jag är inte säker. Kunde vara en Compis också. Compis hade den häftiga knappen: "Utplåna" istället för "Delete"