Påsklov!

Nu tänker jag ta påsklov så ABC:et fortsätter på tisdag eller onsdag nästa vecka. Eventuellt läggs andra inlägg upp men troligtvis inte ABC:et.

Glad Påsk på er!

I som i Inspelning och Inspiration

Nu ska vi testa något nytt. Jag gör detta inlägg till en videoinlägg. 
Det finns många saker jag kunde ha gjort bättre. Som att använt stativ (eller haft längre armar...) och inte filmat med kameran på sned. Men, men det bjuder jag på. Så var så god att se:

H som i Hår

Jag är extremt osentimental då det gäller mitt hår. Jag har haft allt i frisyrväg. Från håret till nedanför skulderbladen till ett par cm kort. Halva skallen rakat andra halvan halv långt. Mitt motto som jag har då det gäller mitt hår är:

"I värsta fall blir jag flintskallig. Och jag kan bära upp det med"

 Före konstnärsklippning

För att ni ska förstå hur pass lite jag bryr mig om mitt hår så följer här en liten anekdot. Jag ställde upp på en konstnärsklippning för ett par år sedan. Detta var alltså ett konstprojekt, inte att vara gesällprovs modell (som jag också har varit ett par gånger). Jag och min dåvarande svägerska fick fara ut till Coops lagerområde och gå in i en lastbilsgarage. Det var ca 27 minus grader. Det var så kallt att det var rimfrost på dörrhantaget. Ingen värme inne i lokalen. Vi fick sitta på varsin stol med frigolitbitar under fötterna för att försöka se till att vi inte förfrös fötterna trots vi hade skor på oss.
Så det var vi två och de två konstnärerna, hon som höll i projektet (utbildad frisör) och fotografen. 

Min dåvarande svägerska fick en konstnär som brukade klippa sitt eget hår. 

Min däremot... Han som skulle klippa mig var en konstnär som jobbade med sten och metall. Innan han skulle börja utbrast han:
"Men jag har ju inte ens använt en kam tidigare!" Hans panik skar nästan hans röst.
Så med den meningen ekande i örat lät jag honom klippa mig.

Mitt avklippta röda hår lyste som små droppar av rubiner på den svarta handduken som låg över mina axlar.

Först då jag satt i bilen på väg in till stan för att möta mamma och lillasyster fick jag se mig själv ordentligt. 

 Efter

Resultatet blev inte särskilt jämt. Det var en ojämn Stina på Saltkråkan frilla.
Dagen efter fixade hon som höll i projektet till mitt hår. Så det blev en jämn Stina-frilla. Det funkade.

Så vad är det galnaste ni har gjort med ert hår?

G som i gammelmormor Albertina

 Vi har ett ordspråk i min familj som min gammelmormor Albertina brukade säga:

Den som inte tål att se skrömta

Behöver inte vara rädd ty den kommer aldrig att se något.

Skrömta: Oknytt, spöken och andra övernaturliga väsen.

En av mina favorithistoria som barn var hur Albertina mötte en vittra i skogen.

Lilla Albertina skulle gå ut i skogen med lunch till sin far som högg ned träd. Hon går och går efter stigen som leder henne djupt in i skogen. Plötsligt delar sig stigen. Hon vet inte vilken stig som är den rätta. Vilse och ensam känner hon sig. Men så ser hon hur en blond flicka med en röd klänning står efter ena stigen och vinkar emot henne. Albertina följer glatt efter flickan som leder henne vidare igenom skogen. Gång på gång försöker Albertina prata med flickan. Flickan säger inte ett ord utan bara nickar eller skakar på huvudet. 

Plötsligt hör Albertina ljuden av skogsarbeten. Så hon springer fram en liten bit och ser sin far längre in i skogen. Hon vänder sig om för att tacka flickan. Men flickan är spårlöst försvunnen. 

Förbryllad berättar hon händelsen för sin far som säger:

"Du har fått hjälp av vittra, låter det som"  

Har ni familjelegender som går i släkten och vill dela med er? Jag lyssnar gärna!

F som i Fanfiction

Fanfiction eller fiction skriven av fans till en viss tv-serie, film, spel eller bok. Fansen tar original verkets värld eller karaktärer och skriver egna historier. 

Till och från läser jag en del Fanfiction. Det kan vara väldigt avkopplande. Förutom då jag stör mig på felaktig information eller annat. Då blir jag bara less och ibland riktigt irriterad. Jag skulle kunna ha en lång utläggning på hur felaktig information om sex som sprids via t.ex. fanfiction och kärleksböcker men det får vi ta en annan gång.

Det har hänt att jag ibland skriver egen fanfiction. Men det gör jag ofta för att ta kol på långa skrivkramper. För det är skönt att inte behöva tänka ut världen och alla sådana detaljer själv. Utan man bara kan skriva det man känner för. Så vill jag att karaktär X och karaktär Y från en tv-serie ska låt oss säga hamna i en zombie apocalpyps så kan jag göra det.

Jag lägger dock sällan ut mina små historier på de diverse fanfiction hemsidor som finns. Det är nog mest för att jag skriver på svenska och orkar inte översätta.

I samband av en annan utmaning så skrev jag en kort fanfiction baserad på George R.R Martins a song of ice and fire värld. Trots att jag vet att herr Martin är väldigt emot fanfiction. Så var så god och läs om ni vill. Den är säker från avslöjande som ska ske i Game of Thrones.

Denna lilla historia handlar om en liten vildings flicka.

Vinden gjorde att snöfallet piskade hennes ansikte. Det gjorde ont.
Dock var den smärtan inget, jämförelsevis med smärtan som varje andetag gav henne. Hon hade ramlat tidigare nedför en sluttning i sin flykt. Om hon överlevde till morgondagen skulle hon ha svårt att röra sig över huvudtaget. Varje andetag fyllde hennes mun med den järnfyllda smaken av blod. Hon var tacksam att hennes ben fortsatte röra henne framåt.
Flykt var hennes enda tanke.
De hade kommit. De som hennes mamma hade viskat om, de som hennes mor hade varnat henne för.
Alla visste att man måste bränna sina döda. Men nu fanns ingen som kunde bränna hennes familj. Hennes familj tillhörde Dem.
En bråkig harfälla hade räddat henne. Den fällda haren låg övergiven kvar på platsen där hon hade sett sin familj bli slaktade.
Hon önskade att någon, någon kunde rädda henne. Vem som helst.
En gömd isfläck gjorde så hennes fötter gled undan för henne. Hennes högra knä smällde rakt ned i marken. En ny våg av smärta rullade in över hennes kropp. Tårar gled ned för hennes kinder.
Kylan frös dem.
Hon försökte resa sig. Men utmattningen och smärtan gjorde att hennes kropp kändes trög som hon var gjord av is. Hur hon till sist kom upp på benen visste hon inte.
Haltande fortsatte hon.
Hon haltade emot berget. Kom hon bara fram till berget skulle hon klara sig. Det var sagan hon lade allt hopp på.
Varje steg var en pina. Både av smärtan och känslan att när som helst kommer De Andra finna henne och hennes desperata flykt skulle vara förgäves.
Berget som hade sett otaliga somrar och mörka vintrar, då måste den vara ett skydd emot Dem.
Men då hon kom fram, utmattad dog hennes sista hopp. Berget verkade inte ge något skydd. Ingen hjälte stod där, redo att skydda henne. Hon haltade vidare runt berget snyftande. Oavbrutet sökte hon efter skydd. Fick hon bara sova kanske hon skulle orka fortsätta nästa dag.
Men skyddet fanns inte. Så mödosamt fortsatte hon att sätta ena foten framför den andra.
Hon trodde att hon hade börjat drömma då hon såg ett litet skimrande sken från en grotta uppe vid den snötäckta klippan längre fram.
Ljuset kunde betyda vän eller fiende. Det fria folket eller Kråkor. Det spelar ingen roll, tänkte hon då hon släpade sig uppför emot räddningen och elden. 
Allt är säkrare än att stanna ute i mörkret.

E som i entomologi

 Entomologi: läran om insekter.

Nu tänker jag inte ha en lektion om insekter. För så pass mycket information bär jag inte på. Det mina vänner får ni läsa på, alldeles själva. Dock tänkte jag tala lite om min relation till vissa insekter.

Jag är inte särskilt rädd för insekter. Tack vare de systrar som hade en sämre relation med insekter, arbetade jag bort all min rädsla. Mitt jobb var att fånga och ta ut insekter som förvillade sig in i huset. På så vis rädda mina systrar och dagen.

Dock hoppar jag till om en insekt flyger rakt emot ansiktet. Men det hävdar jag bara är insikter, inte rädsla.

En gång hade jag en humlekompis som jag kallade för Hubert. I september under åttan eller nian åkte hela årskullen på hajk. På kvällen hade en sömndrucken och frusen humla bosatt sig på min axel. Där satt han hela kvällen tills jag skulle gå och lägga mig. Det var roligt då folk kom fram till mig och nästan stammade fram:
"Du har en humla på axeln"
"jo, jag vet. Jag kallar han för Hubert" Vet inte hur många som tyckte att jag var skum men... men Hubert verkade nöjd i alla fall. Dock var jag tvungen att lägga bort honom då jag skulle gå och lägga mig. För jag ville inte dela sovsäck med honom. Så jag lade ned honom på en blomma. Sedan sågs vi aldrig mer.

 

När jag var omkring tolv år var jag och min lillasyster ute och lekte. Plötsligt satte sig en Blåvinge (en liten blå fjäril) på min kind. Jag stod blixtstilla. Där satt den en bra stund. Dock inte tillräckligt länge så min syster skulle kunna springa in och hämta kameran. Men det var ändå en magisk upplevelse för mig.   

Jag av någon anledning, har inga större problem med bistick, bli bränd av humlor eller liknande. Det blir normala utslag. Men av myggor och bräms. De betten är inte och leka med! Myggbett sväller upp som en femkrona första timmen innan de går ned, men sedan kliar de minst en vecka. Bräms som tur lyckas sällan bita mig för de är också gräsliga bett.

Ja, hur ska jag avsluta detta då...


Va rädd om insekterna!
Albert Einstein uppskattade att den mänskliga rasen skulle inte överleva mer än 4 år i avsaknad av bin.

Bygg ett Insektshotell så de har någonstans att bo och plantera insektsvänliga växter. läs mer på denna PDF från Hälsingsborgs trädgårsförening.

Handla gärna honung från din lokala Biodlare.

D som i Decoupage

Trogna läsare vet att jag har fastnat djupt i decoupageträsket. Dock denna gång ska jag försöka förklara lite mer ingående hur jag gör. Eftersom jag har fått en del frågor på det.

 
Först och främst ska vi tala om limmet.
Det som folk frågar mest om.

Jag använder Panduros blanka decoupagelack som fungerar utmärkt då man decouperar med blanka serietidningar.

Se mina tidigare decoupageprojekt som exempel på hur det kan bli: skor, skokartong 1 och 2, sopkorg, handväska, spargris 1 och spargris 2
Decouperar man som jag har gjort på skor och handväskor behöver man lacka ett par varv med ett skyddslack. För decoupagelack är inte tåligt emot väta.  

Jag har fått tips på att man kan göra eget decoupagelim av trälim. Så jag tänkte göra eget lim och jämföra emot det köpta limmet.

Decoupagelim

2 delar Trälim

1 del Vatten

Rör ihop och använd. Förvaras i en burk med lock om man gör en större sats. Jag klarade mig på 4 tsk trädlim och 2 tsk vatten för att göra min ask.

Sedan väjer man vad man ska decoupera på. Allt som har en "hårdare" yta går att decoupera på. Trä, sten, plast, skor med hårdare yta, porslin, metall, kartong och så vidare. 

Sedan behöver man det man vill limma fast. servetter, serie-/tidningsutklipp, tyg, boksidor, tapet, bokmärken, biobiljetter, utskrifter, till och med löv (för en tillfällig kreation) det är bara att prova sig fram. Klipp ut det man vill decoupera fast. En bra sax är ett måste.

Jag har en klinkerplatta som jag brukar hälla limmet på för att kunna doppa penseln i limmet på ett bra och rent sätt. Plattan är väldigt lätt att rengöra sedan i lite varmare vatten då man är klar.

En lite bredare pensel. Kom ihåg att rengöra penseln så fort man känner sig färdig med projektet. Eller då man väntar på att få limma andra varvet.

Recension av de olika limmen.

Köpt decoupagelim: 
Fördelar: Lätt att jobba med. Rinner inte. Ger en lackad känsla. Går att stryka på ganska tjockt utan att färgerna mattas av. Ganska luktlöst.
Nackdelar: Dyrt inköpspris. Kändes som om det gick mer lim då jag decouperade. Ytan kan kännas kladdig.

Mitt lim var blankt så det ger en blank yta. Det passar bättre till vissa projekt än andra. Men det är en smaksak som man bestämmer själv. 

Stor låda: köpt lim. Liten låda: egengjort lim.

Egengjort
Fördelar: Mycket billigt. Drygt. Fungerar bra. Ger en matt yta.
Nackdelar: Rinner väldigt mycket. Jag tyckte att trälimmet gav en lite vass lukt. Papperet tyckte jag bubblade sig lite mer.

Det egengjorda funkar väldigt bra. Jag kan tänka mig att använda det när mitt köpta har tagit slut. Dock om jag skulle decoupera saker som skor vill jag använda det köpta limmet så jag känner mig mer säker på att det håller.

Tips: 

Jag gillar att limma på ytan jag ska decoupera först och sedan lägga papperet på limmet. För att limma utklippen, bit för bit blir bara kladdigt och tar längre tid. 

Så om man sedan vill att bitar ska ligga över det utklippet man redan har limmat dit. Klistra mer lim över det limmade utklippet. 

 

Fäster det inte som det ska? Peta in mer lim i "bubblan" med en pensel och stryk över den sedan med penseln för att fästa den.

 

Undvik att lägga fingrarna i limmet på det du decouperar. För de kan fastna i limmet och man kan slita av papperet eller få märken i limmet/ytan.

 

 

Limmar man som jag gjorde i dag: askar. Låt dem torka över en burk eller något annat så den kommer upp från bordsytan och får torka utan att fastna. 

Ja, det var det jag kom på idag. Är det något som ni undrar över? Det är bara att fråga så ska vi se om jag kan förklara/svara på frågan.