Den som har snusk i sin hjärna kan nu skaka på huvudet och ta bort det. För sådant rollspel hade jag inte tänkt tala om. Jag vill tala om gammalt hederligt penna, papper och tärningar
rollspel. Jag tänker inte ha en stor föreläsning om rollspel, dess historia, och om hur man spelar. Det kan ni läsa på om själva eller så får ni lägga önskemål så kan jag försöka skriva ett mer omfattat inlägg om det senare.
Den som fick upp mina ögon för rollspel var min storasyster. Hon och hennes kompisar (som jag var halvt övertygad om var vampyrer) spelade ofta ute i bagarstugan. Jag fick inte vara med eftersom de var häftiga tonåringar och jag var en liten plutt. Men ändå var det spännande tanke att de kunde bygga hela historier, karaktärer och världar ute i bagarstugarn. Det lät... magiskt. Så när jag själv blev tonåring och började läsa fantasy kände jag suget att själv få prova att rollspel. Dock fick jag aldrig chansen under min tonårstid, till min stora förtret. Mina
vänner spelade inte och först då jag blev äldre som jag fick reda på vilka som
var rollspelarna i min klass. Hade jag vetat vilka de var då, som tonåring, hade jag
vackert tvingat mig in i deras spelgrupp. Men, men jag överlevde ändå. Jag var väl ca 25 år då jag väl fick testa spela rollspel för första gången. Något som jag tänker fortsätta med så länge det finns folk att spela med!
Vad är det då jag tycker är roligt med rollspel?
1. Bygga upp och spela en karaktär. Oavsett om det är jag som gör en karaktär från grunden eller om jag får en "färdig" karaktär som jag ska tolka. Det är roligt och givande att sätta sig in i en annans skor. Sedan låtsas reagera som någon annan. Mina karaktärer har gjort MYCKET som jag personligen aldrig ens skulle komma på tanken att göra. Eftersom jag känner att för dem är det helt logiskt att göra eller säga saker.
Man spelar improvisationteater i sitt vardagsrum.
Sedan att man får utveckla karaktären. Både via handlingar och köpa upp dess färdigheter och styrkor.
2. Problemlösning/lösa mysterium. Det uppstår alltid problem i spelets värld. Allt ifrån att få upp låsta dörrar (kan vara mycket svårare och farligare än vad man kan tro), lösa mordgåtor, undvika bråk eller få folk att förstå att det nu är krig i tomteskogen! Vissa saker går att lösa med "våld"(ett bra slag med tärningarna), medan andra måste man använda sin hjärna och tala sig ur situationer.
3. Umgås med folk. Konstigt nog lär man känna folk mycket bättre via rollspel. Trots att alla spelar att de är någon annan medan man umgås så är det som man ser sidor av dem man aldrig skulle ha sett annars.
4. Leva sig in i historien. Man är en karaktär i en större värld. Hjälten, medhjälparen, skurken eller bara en bricka i spelet. Det är som att läsa en riktigt bra bok eller se fantastisk film eller tv-serie. Man sugs in. Men i detta fall så dina och dina vänners val och handlingar är det som driver fram historien. Det är det som bestämmer vad som ska hända.
5. Jag får användning av min tur med tärningar.
Och mycket, mycket mer!
Är ni själv sugna på att testa? I Umeå kan man fara på t.ex.
Klossen där man får testa både brädspel och rollspel. Detta gäller gammal som ung. Man är aldrig för gammal att spela rollspel! Så länge man har lite fantasi kan man spela. Bor man inte i Umeåområdet kan man kolla med
Sverock efter mer lokala föreningar. Där under deras forum kan man även leta efter spelgrupper. Annars får man tala med folk i ens närhet som spelar och be dem hjälpa en.
Har ni frågor, berätta er favorit rollspelshistoria eller vad som helst lämna en rad eller två! På valfri sätt.
Min tärningssamling.
Den kommer nog bli större med åren.
