Nu ska ni ett tips som är ovärderligt om man bär strumpbyxor.
Gör som många superhjältar och bär ett par underbyxor (trosor, shorts, hotpants) över strumpbyxorna! Då slipper ni hängrumpa och att strumpbyxorna hasar nedför benen och är irriterande.
Detta tips kan vara orsaken att jag helst står i hjälte posen...
Har ni några vardagstips som hjälper er i er vardag? Dela med er!
Då jag kände mig sugen på något lättläst gick jag till mammas bokhylla och valde en av hennes Nora Roberts serier: Calhoun Kvinnorna
Familjen Calhoun som består av fyra vuxna (singel) systrar och deras faster. De bor i deras släkts enorma hus/herrgård/slott som håller på att förfalla på grund av familjens ekonomiska problem. Utöver det så spökar det i deras hus av deras anmoder som dog under en tragisk natt.
Män, kärlek, mysterier och skurkar kommer in i systrarnas liv.
I syrenernas tid Där blåklinten blommar Längtans lilja Efter nattens regn En plats för kärlek
Böckerna är lättlästa, söta och något så när underhållande. Det är trevligt att åter igen lära känna ett spökes historia som kommer fram mer och mer igenom böckerna. Jag kan ta och förstå "harlequin mallen". Man kan inte vänta sig mer, men!
VARNING VISSA SPOILERS OCH MYCKET BITTERHET FÖRÖVER!
Efter första boken vill jag bara skrika: "FLY! You fools! ".
Jag är ledsen men även om männen i böckerna överlag verkar vara trevliga människor så är de grymt osäkra och läskigt svartsjuka. Utöver det så har de ingen kontroll över sig själv. "Åh du är osäker? Men eftersom jag har ingen impulskontroll tänker jag kyssa dig och klämma på dig tills du ger med dig!" Ett nej är ett NEJ! För fan!
Män borde bli förbannade att beskrivas som näst in till grottmän med sämre självkontroll än en hund
Jag borde inte ens börja tala om att: den felaktiga bilden att kvinnor är osäkra idioter som måste övertalas till sex eller ett förhållande upprepas till absurdum! För Nora hävdar i böckerna att systrarna är starka (utseendemässigt ska de se ut som vackra keltiska amazoner) men ingen vet vad de vill, förutom mostern som hade den bästa kärlekshistorien i serien:
-Det är jag som bestämmer i köket! Säger fastern
-Nej, det är jag! Köksmästaren, som påminner mest om en sjöbuse
Hetsig kyss:
-Fan min herre du kysser bra, mitt rum finns en trappa upp, följ med så har vi trevligt!
Detta var trevligt. Det gör vi om fler gånger.
SLUT
Det var förövrigt en bihistoria.
När jag ändå är igång så måste jag ifrågasätta att alla systrarna förlovar sig, gifter sig och skaffar barn inom ett år efter de träffar sin man. Men kom igen! Jag vet att jag som svensk inte kan förstå den amerikanska idealen men jag tänker ändå klaga!
Sedan så har alla missat sexualundervisningen ty ingen har hört talats om kondom eller p-piller. För har man sex med någon som du inte har bestämt dig för om du kan tänka dig ha ett barn ihop med ( eller för den delen STDs?) skyddar du dig väl? Eller?
Nej, här är det: Every sperm i sacred
Innan nyår återfann jag min mindre förälskelse till Amanda Palmer som jag gillade mycket i The Dresed Dolls.
Hon är en bra artist, feminist och (så vitt jag kan se) en bra människa (som är gift med en av mina favorit författare Niel Gaiman!).
Hennes nya album:theatre is evil kan köpa digitalt via hennes hemsida: amandapalmer.com som är ett "pay what you want album"
En tonåring, Ever, är med om en bilolycka där hon förlorar hela sin familj. När hon drömmer om olyckan finns det en ung man som förtrollar henne med sina ögon. Efter olyckan flyttar hon till sin karriärdrivna moster som inte vet om att Ever efter olyckan kan höra folks tankar, se deras auror och se spöken. Ever hanterar detta genom att klä sig i förstora huvtröjor, ha på sig solglasögon och ha på sin mp3 spelare på hög volym. För att stänga ute sina nya intryck. Plötsligt en dag kommer en ung man till hennes klassrum, en man som hon varken kan se hans aura eller höra vad han tänker.
Jag blev inte frälst av Evermore. Jag störde mig på Ever tyckte hon var ointressant, trots jag är fånigt förtjust i övernaturliga förmågor. Damen Auguste som är den stora kärleken i boken är en stor fånig, pompös och hemlighetsfull fjant som jag rent hatade. Jag kunde inte för fem öre förstå vad Ever såg i honom förutom hans förmåga att få de andras tankar att tystna för Ever.
Boken har en fördel. Damen går endast i skolan (trots han är *spoiler* odödlig *spoiler*) för att förföra/stalka Ever. *Spoilers framöver* För det är min stora störningsmoment i tonårsvampyrhistorier: åh jag får leva för evigt! Sweet, jag ska gå i högstadiet/gymnasiet i all framtid! Jag hade möt solen/dödat mig innan jag hade levt i hundra år om det hade varit mitt öde...
Nä, nu tror jag att jag har Highlander maraton i stället där de odödliga har i alla fall ett syfte!
Eller snarare min WordFeud signal, den tror att den är en ståuppare.
Jag spelar inte WordFeud med så många personer men de har bra tajmning.
Vi ser på film och hjältarna har just levererat en smart replik eller gjort en häftig manöver så hörs från min telefon:
"Excellent!" i mister Burns röst.
Vi spelar rollspel och fienden ligger krossade vid våra fötter:
"Excellent!"
Dock så byter telefonen sida ibland och hejar på skurkarna...
Bakhåll:
"Excellent!"
