Det tog oväntat lång tid att återkomma till detta ABC. Men nu kör vi igen! Inlägget om bokstaven J har jag försökt skiva... fyra gånger nu. Olika ämnen och stilar. Men det fick tillslut bli det här: Det bittra ämnet om att inte längre ha ett stadigt jobb att gå till. Eftersom det är orsaken att jag inte har haft tid eller ork att blogga.
Jag tillhör numera statistiken över Sveriges alla arbetslösa. Officiellt sedan en månad tillbaka, men jag har inte haft ett jobb att gå efter på över 6 månader (mer än vissa timmar springvikariat). En upplevelse som jag skulle ha klarat mig utan. Hade jag aldrig haft en arbetslös dag i mitt liv så hade jag skattat mig lycklig.
Jag storknar av all tid som jag lägger ned på att skriva blanketter, rapporteringar och jaga efter intyg som ska skickas in till höger och vänster. E-postmeddelanden som ska formuleras och skickas till rätt person. Värst är dock telefonköer då man vill vara säker att få tag i någon. Det känns som en stor del av min tid/energi försvinner ut till ingenstans. Visserligen är det bara min första månad som officiellt arbetslös så det är extra mycket som ska in. Men rapporteringen på diverse olika instanser kommer inte sluta i framtiden.
Nu så har jag en himla tur för jag har en fantastisk Arbetsförmedlare som faktiskt bryr sig! Något som jag hör av nära och bekanta som är samma sits att ofta så är inte fallet. Jag har fått mer hjälp under min första månad än vad en del får under flera år i arbetslöshetskarusellen. Trots att de har bett om hjälp! Det är förkastligt. Den hjälp man får från Arbetsförmedlingen ska inte bero på vart man bor och vem man har som handledare.
Men för att återgå till min egna historia.
Att jag har fått hjälp kan bero på några saker: jag har bland annat Omställningsfonden i ryggen. Sedan har jag självmant vänt mig till t.ex. studievägledare (via det lokala gymnasiet/vuxenskolan och fick ett möte. Så skönt att bara få bolla idéer med någon. Funderar man på att studera är det ett bra tips) och gått hos jobbcoach (via O.fonden). Så att jag visar att jag vill något med mitt liv. Även om min kropp inte fungerar mer än till hälften. Att vara till hälften sjukskriven (sjuk) utöver arbetslösheten gör det bara extra jobbigt med allt man ska göra/ordna.
Får jag bara klartecken från Försäkringskassan och A-kassan (pengar) så har jag ändå bra tro om framtiden. Min förmedlare och jag har hittat en utbildning som Arbetsförmedlingen står för som skulle passa mig perfekt, som ger ett yrke som är som gjort för mig. Utöver det så får jag studera till halvtid som är det tempot min kropp pallar. Så jag ser ett ljus i denna mörka, trista tunnel.
Vill ni veta vad den vanligaste frågan är då man sticker näsan in till arbetsförmedlingen?
"Har du tänkt på att läsa vidare?".
Visserligen
en vettig fråga eftersom du nästintill behöver en högutbildning, plus
flera års arbetslivserfarenhet för att få ett jobb med att vända
hamburgare. Sorgligt nog är det knappt en överdrivning. Det är en
inflation på arbetsmarknaden med massor av sökande per tjänst som är ute
på marknaden.
Sedan verkar arbetsförmedlingen ha direktiv att
försöka få så många som möjligt att läsa vidare på t.ex. universitetet
så statistiken över Sveriges arbetslöshet ser bättre ut. Jag vill att
man/media ska då de talar om den statistiken räknar med hur många som
studerar. För de står ju också utanför arbetsmarknaden. Hur stor ökning är det hos universitet och folkhögskolor? För där ligger den sanna siffran om hur många arbetslösa det finns i Sverige.
Så vi har att se fram emot om ett par år då Sverige kommer ha de mest högutbildade arbetslösa i världen.
Jag hoppas dock att inom två år vara tillbaka i arbetsmarknaden. Så jag slipper en del av all denna byråkrati!
EDIT: Jag hade en bra arbetsförmedlare. Nu en vecka (21/5) efter min möte med förmedlare får jag ett brev där de står att de har bytt ut min arbetsförmedlare mot någon ny. Det är den fjärde gången det händer sedan augusti då jag skrev in mig på en förvarning/deltids arbetslöshet. Det tycker jag är oacceptabelt. Så nu hoppas jag att min nya förmedlare håller min förras löfte. Annars kommer jag bli arg!
Åh jag lider med dig! Jag var arbetslös i ganska exakt 6 månader och jag vill aldrig aldrig uppleva det igen!
SvaraRaderaJag noterade också att de hela tiden frågade om man ville plugga..de menar säkert väl men jag fick informera dem om och om igen att jag redan har två yrkesutbildningar som jag är ypperligt nöjd med och de gav sig ändå inte.
Det kunde vara mycket värre. Jag skulle kunna vara i fas 3! >.<
RaderaMen då har ju du fantastisk bra utbildning x2! Något som de hade sett om de hade sneglat på dina papper innan du kom...
Men jag är glad att du har ett jobb som du verkar trivas med :)
Sant! :< jag fick precis jobb när de hade tänkt placera mig på en såndär "åk till ett ställe varje dag och leta jobb på deras dator i 8 timmar" grej. Herregud vilken ångest jag hade för det, då letar jag verkligen hellre jobb hemma.
RaderaPrecis, och även fast de såg det i mina papper tyckte de ändå att jag skulle utbilda mig till undersköterska hela tiden vilket är ett yrke som jag definitivt inte skulle klara av.
Nu så jobbar jag ju varken som konditor eller grafisk formgivare vilket är det som jag är utbildad till, haha, men ja, jag är nöjd ändå :'D
Ska jag slå vad om den datorn är seg också? Skulle jag vara tvungen att söka jobb på en publikdator med Windows skulle jag få utslag. På riktigt! *Ryser*
RaderaMen suck! Jag förstår att undersköterska är ett jobb som behöver folk. Men inte alla ska vara underskötare.
I bland tar bananskalen platser man aldrig hade trott. :)