U som i Underbart

För många månader sedan skrev jag att jag var extremt peppad på X-men: Days of Future Past. Nu har filmen äntligen kommit ut och jag har varit och sett den. Så hur var den?
Den var för mig alldeles underbar. *drömsk suck*

Filmen är löst baserad på The Uncanny X-men nummer 141-142 (1981) med namnet: Days of Future Past skriven av Chris Claremont. Finns i en samlingsvolym med Chris Claremonts verk, som finns översatt till svenska.*
Jag läste denna samlingsvolym för många månader sedan, innan jag såg filmtrailern. Då tyckte jag att storyn påminde mycket om varandra men jag ville inte ha förutfattade idéer om filmen. Så jag höll min teori för mig själv. Men jag hade rätt. Detta är en av X-men serietidningshistorierna som jag tycker att folk ska läsa. Även om du inte har läst något av X-men tidigare och inte vet var du ska börja. Jag tycker att det kan vara en bra idé att läsa då samlingsvolymer. Då kan man finna en favoritförfattare eller vilka man inte tycker om. Eller så söker man reda på vilka som är topphistorierna och börjar med någon av dem. (t.ex.)

En hel del saker i filmen har ändrats från serietidningsversionen men jag tycker inte att det är något problem. Det kan bero på att jag är så nöjd med filmen. Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ned med det jag gillade med filmen. Men jag vet att många av mina nära och kära har tänkt se filmen så jag ska hålla käft. Jag tänker låta dem få se den i lugn och ro. Utan mitt pladder i öronen.     

Dock förvarnar jag dem att jag kan vara i nördstämning då de väl har sett den och då kommer jag vilja tala öronen av dem.**

Ja, för att sammanfatta. Gillar man X-men ska man se Days of Future Past.

*Verkar inte finnas i lager på svenska, eller ens gå att få tag i via svenska bokhandlar. Ergo länk till biblioteken i Umeå regionen. Men jag ville bara visa vilken samlingsvolym jag talade om och hade läst. Dock finns engelska utgåvor av Chris Claremonts Days of Future Past att få tag i via t.ex. Amazon.

** Jag väntar än lätt irriterat på att de ska se nyaste Riddick filmen så jag får klaga av mig. Fy! Vad jag hatar den filmen! Jag tror jag hatar den mer än X-men: The Last Stand. Något som borde vara omöjligt eftersom jag hatar den X-men filmen så mycket att jag vägrar ens erkänna att den finns!

T som i Tio

Min hund Tarja fyller tio år idag. Så grattis lilla skrutt.
Sedan är det 6år sedan jag fick henne. Tiden går väldigt fort.

Vår katt Tula fyller snart också tio år så hon får vara med på ett hörn också.

Men nu får jag ta en liten paus på ABC't under helgen. Jag återkommer på Måndag så ska jag försöka få färdigt det. 

S som i sång

Jag gillar att sjunga. Jag är kanske inte den bästa sångerskan. Men det skiter jag fullständigt i. Hellre än bra är mitt motto! Dock har jag en gåva med att minnas sångtexter. Det betyder dock att jag har en lång lista med serieintron som jag kan börja nynna på i tid och otid. Här är några exempel:

Sailor Moon (svenska intro och utro)
Trasdockorna
Bananer i Pyjamas (en låt som jag gärna hade glömt bort! Snälla!)
Bumbibjörnarna
Jem
Kyou Kara Maou (på ev. slaktad japanska)
Nalle Puh (tv-serie och filmsånger)
Ducktales/Ankliv
För att nämna några.

Men sedan har vi en salig blandning av Studio Ghibli sånger, Disneysånger, musikalnummer, skillingtryck, rocklåtar och allt annat som jag lyssnar på som jag går runt och sjunger eller nynnar på. 

Min vanligaste låt som jag, just nu, går runt och nynnar på är dock denna:

R som i Rollspel

Den som har snusk i sin hjärna kan nu skaka på huvudet och ta bort det. För sådant rollspel hade jag inte tänkt tala om. Jag vill tala om gammalt hederligt penna, papper och tärningar rollspel. Jag tänker inte ha en stor föreläsning om rollspel, dess historia, och om hur man spelar. Det kan ni läsa på om själva eller så får ni lägga önskemål så kan jag försöka skriva ett mer omfattat inlägg om det senare.

Den som fick upp mina ögon för rollspel var min storasyster. Hon och hennes kompisar (som jag var halvt övertygad om var vampyrer) spelade ofta ute i bagarstugan. Jag fick inte vara med eftersom de var häftiga tonåringar och jag var en liten plutt. Men ändå var det spännande tanke att de kunde bygga hela historier, karaktärer och världar ute i bagarstugarn. Det lät... magiskt. Så när jag själv blev tonåring och började läsa fantasy kände jag suget att själv få prova att rollspel. Dock fick jag aldrig chansen under min tonårstid, till min stora förtret. Mina vänner spelade inte och först då jag blev äldre som jag fick reda på vilka som var rollspelarna i min klass. Hade jag vetat vilka de var då, som tonåring, hade jag vackert tvingat mig in i deras spelgrupp. Men, men jag överlevde ändå. Jag var väl ca 25 år då jag väl fick testa spela rollspel för första gången. Något som jag tänker fortsätta med så länge det finns folk att spela med!

Vad är det då jag tycker är roligt med rollspel?

1. Bygga upp och spela en karaktär. Oavsett om det är jag som gör en karaktär från grunden eller om jag får en "färdig" karaktär som jag ska tolka. Det är roligt och givande att sätta sig in i en annans skor. Sedan låtsas reagera som någon annan. Mina karaktärer har gjort MYCKET som jag personligen aldrig ens skulle komma på tanken att göra. Eftersom jag känner att för dem är det helt logiskt att göra eller säga saker.
Man spelar improvisationteater i sitt vardagsrum.
Sedan att man får utveckla karaktären. Både via handlingar och köpa upp dess färdigheter och styrkor.

2. Problemlösning/lösa mysterium. Det uppstår alltid problem i spelets värld. Allt ifrån att få upp låsta dörrar (kan vara mycket svårare och farligare än vad man kan tro), lösa mordgåtor, undvika bråk eller få folk att förstå att det nu är krig i tomteskogen! Vissa saker går att lösa med "våld"(ett bra slag med tärningarna), medan andra måste man använda sin hjärna och tala sig ur situationer.

3. Umgås med folk. Konstigt nog lär man känna folk mycket bättre via rollspel. Trots att alla spelar att de är någon annan medan man umgås så är det som man ser sidor av dem man aldrig skulle ha sett annars.

4. Leva sig in i historien. Man är en karaktär i en större värld. Hjälten, medhjälparen, skurken eller bara en bricka i spelet. Det är som att läsa en riktigt bra bok eller se fantastisk film eller tv-serie. Man sugs in. Men i detta fall så dina och dina vänners val och handlingar är det som driver fram historien. Det är det som bestämmer vad som ska hända.

5. Jag får användning av min tur med tärningar.

Och mycket, mycket mer!

Är ni själv sugna på att testa? I Umeå kan man fara på t.ex. Klossen där man får testa både brädspel och rollspel. Detta gäller gammal som ung. Man är aldrig för gammal att spela rollspel! Så länge man har lite fantasi kan man spela. Bor man inte i Umeåområdet kan man kolla med Sverock efter mer lokala föreningar. Där under deras forum kan man även leta efter spelgrupper. Annars får man tala med folk i ens närhet som spelar och be dem hjälpa en.

Har ni frågor, berätta er favorit rollspelshistoria eller vad som helst lämna en rad eller två! På valfri sätt.

 Min tärningssamling. 

Den kommer nog bli större med åren.

Varför är det så ont om Q?

Nä, kära vänner jag kommer inte på något vettigt att skriva om Q.

Jag har inte än läst boken Varför är det så ont om Q av Hasse Andersson.
Jag har inte testat Qi-gong. Trots att jag har funderat på det.

Så jag lånar det engelska ordet Quote och lämnar er med detta:

Five exclamation marks, the sure sign of an insane mind.

-- (Terry Pratchett, Reaper Man)

P som i Post EU-val.

Det enda jag tänker säga om valet. Likt alla andra val.

SKÄMS PÅ ER SOM INTE RÖSTADE!

Om ni inte gillar EU? Rösta då på ett parti som inte gör det heller. För innan det blir en ny folkomröstning är er "bojkottning" värdelös. Den bevisar inget och kommer inte göra något produktivt. Jobba då istället för att få till en folkomröstning eller något produktivt.

Om ni inte orkade? Då uppför ni er som bortskämda snorungar! Grattis. Ni har gett bort er talan. Är ni inte nöjda med valet? Skyll er själva! För ni har gett bort er makt! 

Om man av någon anledning inte kunde komma till vallokalen. Men ville. Ni är förlåtna i mina ögon.

Att rösta är vår rätt och skyldighet. Inget som bara kastas bort! 

Nu tänker jag lyssna lite mer på Yesterday is dead and gone av Arch Enemy så mår jag bättre.  

O som i Ord

Det finns en del ord som jag har koppling till. Vare sig historier/minnen som har etsat sig fast.

Som i fallet med ordet Grotta.

"Grotta stavas alltid med två T" ekar det i mitt huvud så fort jag skriver ordet grotta.

Det kommer ifrån den gången då jag gick i ettan eller tvåan och satt vid en gammal "Ordbehandlare"* och skrev en halvsidas historia om en grotta. Jag kan nästan i detalj minnas var jag satt i det smala rummet. Men något om vad historien handlade om minns jag inte. Tror att det var något som vår lärare hade hittat på. Dock minns jag att jag hade stavat fel på ordet Grotta. Min dyslexi och jag tyckte att ordet skulle stavas Grota. Detta minns jag tydligt eftersom jag fick en pinsam och offentlig "rättning" av min lärare, sedan dess har jag aldrig stavat fel på Grotta. Eftersom att grotta stavas alltid med två T.

Sedan finns det ord som jag är en förkämpe för: Ty och Dock. Ty låter och ser mycket finare ut än "eftersom" och "därför att". Likaså med Dock som är mycket finare än "fast än". Jag vet att det är ord som räknas som "gammalmodiga". Tack så mycket Windows 95s Word som alltid klagade på: ty. Men jag tycker att i vårt samhälle som gillar förkortningar så borde ty och dock passa perfekt!

Har ni ett favoritord eller ett ord som påminner er om ett minne?

* Eller vad nu de gamla skoldatorerna hette i den tidiga början av 90talet. Jag lutar åt att det var en ABC800 men jag är inte säker. Kunde vara en Compis också. Compis hade den häftiga knappen: "Utplåna" istället för "Delete"

N som i Nej

Om det mest udda raggningsförsöket jag har varit med om.
Nej, tack killen. Nej, tack.

Detta är en gammal historia. För flera år sedan var jag med i en artikel i en viss tjejtidning. Artikeln som jag var med i hette Mensen från helvetet. Där jag ingående beskrev min mens. Bilden på mig var bedårande. Men jag är alltid bedårande!

Någon vecka efter tidningen släpptes får jag ett SMS:

Så artikeln om min menstruation väckte någons intresse. 
Lite obehagligt att veta att det inte är så svårt att hitta mig om man vill.
Nu var det ingen fara. Killen gav upp efter ha skickat ett liknande SMS en gång till.

Så han förstod att tystnad betyder också Nej. 

M som i Monster

Jag har alltid gillat myter, legender, sagor och mytologi. Så jag kom att tänka på monster. Vilka är mina topp tre favorit monster?

1. Grip. Blandningen av en örn och ett lejon. Gripen från tv-serien the Storyteller (Sagor för Vuxna. Se serien om ni har chansen) saga: The Luck Child är min absoluta favorit.
Gripen skrämmer mig inte för fem öre. Men jag vill ha den! Den talar sött och är för mig alldeles, alldeles underbar!

01.14 in i videoklippet kommer gripen fram så får ni höra själv. 

2. Spöken. Jag gillar spökhistorier av alla de slag. Allt från mysiga kontakter från nära och kära till nervkittlande obehagliga historier. Dock blir jag ofta lite missnöjd då jag ser spökfilmer. De lyckas nästan aldrig skrämma mig. I spökfilmer tycker jag att less is more. Visa inte spökena så mycket. Visa hellre effekterna av deras närvaro. Bygg upp stämningen, jobba med skuggor, ljud i stället.

Ge gärna tips på i era ögon en bra spökfilm eller historia! 

3. Zombies. Inte så stor överraskning där eller? Med tanken på hur många gånger i mitt liv jag har klätt ut mig till en är det ingen överraskning. Tidigare har jag inte varit så intresserad av zombies. Jag tyckte att de var lite av de töntigaste monsterna, förutom vandrade skelett för de är rent meningslösa. Men då jag läste på och såg en dokumentär om Zombier från Haiti är zombiemyten den enda myten som skrämmer mig! För det är något som händer i verkligheten (kanske inte dagligen men ändå).

Visserligen skiljer sig Haitizombier från filmzombier. Verklighetens zombier är folk som blir drogade till de blir skendöda, de begravs = syrebrist= hjärnskada. Offret grävs upp av förövaren. Blir dess slav. Så offrets kropp lever kvar men större delen av din personlighet och mentala förmåga är mördad. Det är så ohyggligt läskig tanke!

Mitt tips är att se miniserien True Horror with Anthony Head avsnittet om Zombies för det öppnade mina ögon på hur läskig zombiemyten verkligen är! Sedan är det ett spännande avsnitt överlag.

Vilket är ert favorit monster? Dela med er!

 

L som i Lektion

Passande så ikväll skulle jag iväg på en fotolektion via F'labb i att fota hundar. Så jag tog vara på den fina dagen och började träna lite på Tarja och vår daghund Tekla.
Bilderna är tagna med mitt nya fasta teleobjektiv.

Skaffa dig en egen pinne

 Närbild på Tekla

Jag hann inte fotografera så mycket under lektionen eftersom Tarja var en av fotomodellerna under kvällen.

Men några fina bilder blev det ändå.

Tarja var både äldst (fyller tio nästa vecka), enda tiken, minst.

Sedan var hon den mest pratsamma också...

8 år och charmtroll

Stor snygging på 4år

Det var en riktigt rolig lektion trots jag tror att jag hamnade på fler bilder än vad jag tog.

K som i Kristen musik

Den vanligaste missuppfattningen om mig då jag var tonåring var att jag var pryd och kristen. Bara för att jag var "sen" ut i dejtingvärlden och svor inte. Orsaken varför jag inte svor var för att jag inte ville vara som andra jämnåriga/yngre personer som svor vartannat ord... Överlag så var min tonårs revolt var väldigt bakvänd. Jag var en "normis", plugghäst, jag försökte bara smälta in. Det var min revolt. Något som de flesta inte tolkade som en revolt men det var det för mig. Jag drömde under åttan att gå runt i neonfärgade kläder av någon anledning. Men det passade inte in i min udda revolt. Ja... tillbaka till ämnet!

Jag har inget emot kristna (eller någon annan religionsutövare för den delen), men religionen har aldrig passat för mig. Trots att jag har gått: Kyrkans Barntimme, Scouterna,Tonår (det var missionskyrkan som ordnade barnaktiviteter för oss bybarn) och den roligaste kvällen i gymnasiet var då jag hände med grannkommuns kristna och spelade spel och grillade bananer i en kakelugn. Så har aldrig religionen i sig tilltalat mig.

Nu kan det vara något ärftligt eftersom jag är tredje generationens Agnostiker.
Jag tror på något, men jag kopplar det inte till någon av världsreligionerna. De passar inte in i hur jag tolkar världen.

Då var det avklarat så ville jag återkomma till ämnet. Dock verkar jag på ett omedvetet plan gilla viss kristen musik. Det händer då och då att jag ramlar över en låt som jag tycker är riktigt fin. Vanligtvis så snabbtolkar jag den som en kärleksvisa. Min inre treåring lyssnar om och om igen på låten tills jag plötsligt förstår texten... Det är en kärleksvisa, men tillägnad Herren Jesus och inte en romantisk partner som jag trodde. Som tur så kan jag skratta åt det och min inre envishet fortsätter att tolka låten som en visa som handlar om allmän kärlek.

Min senaste innästlade kristna låt är Hillsongs United: Oceans. Men den är väldigt söt och fin så jag förlåter dess bedrägeri.

Dock önskar jag att Youtube kan sluta rekommendera öppen kristen musik (sådana som inte ens kan lura mig att de är något annat) och traktorvideor till mig. Bara för att man råkar trycka på en traktorvideo en gång. Betyder inte det att jag vill se alla som finns! 

J som i utan Jobb

Det tog oväntat lång tid att återkomma till detta ABC. Men nu kör vi igen! Inlägget om bokstaven J har jag försökt skiva... fyra gånger nu. Olika ämnen och stilar. Men det fick tillslut bli det här: Det bittra ämnet om att inte längre ha ett stadigt jobb att gå till. Eftersom det är orsaken att jag inte har haft tid eller ork att blogga. 

Jag tillhör numera statistiken över Sveriges alla arbetslösa. Officiellt sedan en månad tillbaka, men jag har inte haft ett jobb att gå efter på över 6 månader (mer än vissa timmar springvikariat). En upplevelse som jag skulle ha klarat mig utan. Hade jag aldrig haft en arbetslös dag i mitt liv så hade jag skattat mig lycklig.

Jag storknar av all tid som jag lägger ned på att skriva blanketter, rapporteringar och jaga efter intyg som ska skickas in till höger och vänster. E-postmeddelanden som ska formuleras och skickas till rätt person. Värst är dock telefonköer då man vill vara säker att få tag i någon. Det känns som en stor del av min tid/energi försvinner ut till ingenstans. Visserligen är det bara min första månad som officiellt arbetslös så det är extra mycket som ska in. Men rapporteringen på diverse olika instanser kommer inte sluta i framtiden.

Nu så har jag en himla tur för jag har en fantastisk Arbetsförmedlare som faktiskt bryr sig! Något som jag hör av nära och bekanta som är samma sits att ofta så är inte fallet. Jag har fått mer hjälp under min första månad än vad en del får under flera år i arbetslöshetskarusellen. Trots att de har bett om hjälp! Det är förkastligt. Den hjälp man får från Arbetsförmedlingen ska inte bero på vart man bor och vem man har som handledare.

Men för att återgå till min egna historia.
Att jag har fått hjälp kan bero på några saker: jag har bland annat Omställningsfonden i ryggen. Sedan har jag självmant vänt mig till t.ex. studievägledare (via det lokala gymnasiet/vuxenskolan och fick ett möte. Så skönt att bara få bolla idéer med någon. Funderar man på att studera är det ett bra tips) och gått hos jobbcoach (via O.fonden). Så att jag visar att jag vill något med mitt liv. Även om min kropp inte fungerar mer än till hälften. Att vara till hälften sjukskriven (sjuk) utöver arbetslösheten gör det bara extra jobbigt med allt man ska göra/ordna.

Får jag bara klartecken från Försäkringskassan och A-kassan (pengar) så har jag ändå bra tro om framtiden. Min förmedlare och jag har hittat en utbildning som Arbetsförmedlingen står för som skulle passa mig perfekt, som ger ett yrke som är som gjort för mig. Utöver det så får jag studera till halvtid som är det tempot min kropp pallar. Så jag ser ett ljus i denna mörka, trista tunnel.

Vill ni veta vad den vanligaste frågan är då man sticker näsan in till arbetsförmedlingen?  
"Har du tänkt på att läsa vidare?".
Visserligen en vettig fråga eftersom du nästintill behöver en högutbildning, plus flera års arbetslivserfarenhet för att få ett jobb med att vända hamburgare. Sorgligt nog är det knappt en överdrivning. Det är en inflation på arbetsmarknaden med massor av sökande per tjänst som är ute på marknaden.
Sedan verkar arbetsförmedlingen ha direktiv att försöka få så många som möjligt att läsa vidare på t.ex. universitetet så statistiken över Sveriges arbetslöshet ser bättre ut. Jag vill att man/media ska då de talar om den statistiken räknar med hur många som studerar. För de står ju också utanför arbetsmarknaden. Hur stor ökning är det hos universitet och folkhögskolor? För där ligger den sanna siffran om hur många arbetslösa det finns i Sverige.  

Så vi har att se fram emot om ett par år då Sverige kommer ha de mest högutbildade arbetslösa i världen. 

Jag hoppas dock att inom två år vara tillbaka i arbetsmarknaden. Så jag slipper en del av all denna byråkrati!

EDIT:  Jag hade en bra arbetsförmedlare. Nu en vecka (21/5) efter min möte med förmedlare får jag ett brev där de står att de har bytt ut min arbetsförmedlare mot någon ny. Det är den fjärde gången det händer sedan augusti då jag skrev in mig på en förvarning/deltids arbetslöshet. Det tycker jag är oacceptabelt. Så nu hoppas jag att min nya förmedlare håller min förras löfte. Annars kommer jag bli arg!