måndag 21 november 2011

Kärlek?

Jag har mycket tydliga åsikter om kärlek.
Speciellt den onaturliga skildringen av den som finns i böcker, filmer och serier av olika slag. Det är inte kärlek som skildras utan det är besatthet! Typexemplet är Twilight. Jag är ledsen men Bella älskar inte Edward, hon är besatt av honom! Deras "kärlek" är inte hälsosam på någon fläck! De båda är beredda att kasta bort sina egna liv för att den andra är "borta". Ursäkta, men vad är det för dumheter?!

"Du gör mig komplett" är inte bara den mest smöriga kommentaren man kan höra utan även en av de största lögnerna i världshistorien. Ingen annan person kan göra dig "komplett". Du är den enda som kan göra dig själv hel! Att lägga ansvaret för ditt liv och välmående hos någon annan är rent farligt och visar lathet. Jag skulle aldrig godta att få det ansvaret kastat på mig av den jag älskar. Jag vill att min partner ska kunna stå på egna ben och jag har egna ben att stå på! Vad säger ni, skulle ni godta att ha det tunga ansvaret på er att: utan er faller den andra personen samman?

"Jag kan leva utan dig, men jag väljer att dela mitt liv med dig" är en mer hälsosam inställning av kärlek. Det är den inställningen jag alltid kommer att ha och jag kommer förespråka den så länge jag lever.
Jag älskar min pojkvän. Men han är inte mitt liv. Han har inte ansvaret för min lycka eller framtid och jag kommer inte ta ansvaret för hans.




I have a really strong view on love. Especially the one that is shown in books, movies, TV-series and so on. The thing they call love but really it is obsession they portray. Bella and Edwards "love" in Twilight is a heavy case of obsession not true love. Even if you love some one, they are not your life and no-one is worth your life! Their love is not healthy and it will never be. 

"You complete me" is not only the most sickly sweet overused sentence in the world, it is one of the biggest lies you can tell a other person or yourself. I am a firm believer in that you are the only person in the world that can make yourself whole. You should never lay all your life and happiness in a other persons hands. I would hate if my partner would lay all his/hers happiness on me! I do not want that responsibility! Do you? Can you live with the pressure: without you will your partner fall? I would not. I want that my partner and me to stand on our own strong legs. 

"I can live without you, but I choose to let you share my life" is a much more healthier way to see love. And this is the way I will forever view love.   

5 kommentarer:

  1. Jag håller med. Jag skulle nog kräkas om en man sa till mig att han inte skulle kunna leva utan mig och misstänksamt undra hur han har det med självkänslan och om han kommer att klänga sig fast på mig och kräva uppmärksamhet dygnet runt under resten av vårt förhållande.

    SvaraRadera
  2. Kan bara nicka och hålla med! Man ska vara stark i sig själv, först då känner man sig så "komplett" som man kan bli!

    SvaraRadera
  3. Så himla sant skrivet, Sanna!

    SvaraRadera
  4. Tokigt bra skrivet, hade en pojkvän en gång som sa att han skulle kasta sig framför ett tåg för min skull, jag bad honom uttryckligen att aldrig säga något sådant igen.

    Tycker nog att det finaste någon kan säga är just det; jag väljer dig. Det medvetna valet och att välja det varje dag, det tycker jag är det fina.

    SvaraRadera