Magisk morgon

Min morgon idag kändes rent magisk.

Visst, jag vaknade motvilligt då pojkvännen väckte mig, men jag vaknade utan gråt och sura miner. Efter vanliga morgonbestyr, jag vinkade av pojkvännen och tog Tarja för morgonpromenaden. Jag valde att gå mot sjön och det var strålande väder. Solen värmde trots klockan inte ens hade slagit åtta. Fåglar sjöng och måsarna skrek (mindre naturromantiskt bild, jag vet) och jag mådde bra. Jag hade ett mål med promenaden att jag skulle ut på udden och sitta på en bänk och se på vattnet innan jag skulle gå tillbaka till bilen. När jag närmar mig hör jag musik men skogen fångade mycket av ljudet så jag kunde inte höra vad det var som spelade. Då jag såg en del hurtiga människor som var ute på sin morgon joggningtur tänkte jag inte så mycket på musiken. Det var säkert en högljudd mp3 spelare.

Jag svänger av mot udden och hör musiken tydligare. Det är en vacker melodi av folkmusikkänsla som lockar mig till mitt mål.
Vid strandkanten av ena sidan av udden står en man och spelar fiol (eller violin jag kan inte skillnaden). Jag fortsatte till en bänk längre ut på udden och satt med ryggen mot honom. Så medan jag njöt av min utsikt medan mina öron belönades av ljuv musik i några minuter innan jag gick tillbaka till min bil.

På vägen tillbaka mötte såg jag fler joggare och hundmänniskor som hade på sig sina mp3 spelare och på så vis missade helt dessa magiska toner.

Synd för dem.

Tack, för magin, mystiska herre.