Månen igen!

Jag erkänner att jag verkar ha blivit lite besatt att fota månen. Men när man har löst koden vill man öva upp sig. Så det var så passande att det var månförmörkelse häromdagen.

Månen utan förmörkelse fotade jag från balkongen med min gamla kamera.
Sedan gick vi och sov till klockan tre då vi steg upp och for upp på en kulle för att fota därifrån.

Här är en samlingsbild av tre faser av månförmörkelsen.

Solen började gå upp.

Läger eld och lysande Venus. 

Trots att jag blev kall och kände mig som om någon hade kört mig igenom en mangel dagen därpå var det helt klart värt det.

Måne

Plötsligt kunde jag fota månen. Få fram kratrarna och skuggorna och inte bara en ljus fläck i den mörka himlen.

Hur gick detta till?

Först och främst: Telezoom. Ett 45-175 telezoom i mitt fall. Stativ är bra. Men jag lyckades ta min första fina månbild utan stativ eller andra hjälpmedel. Medan jag flämtade som andfådd häst eftersom jag hade just bestigit en brant backe i mörkret.

En mörk plats gärna på en höjd: kulle, berg eller dylikt.

Kan man ställa in fokusen manuellt är det till STOR hjälp.

Denna månbild tog jag uppe på ett berg. Stående på en parkeringsficka vid en 90km/h väg. Medan fladdermöss flög runt mitt huvud. Kameran stod på ett litet Joby Gorillapod stativ ovanpå biltaket. Man är tvungen att zooma in så mycket som det går för att se månen. Jag ställde in fokusen manuellt, tog bilden med 10 sekunders fördröjning så kameran/stativet skulle vara blickstilla då bilden togs. Man ska inte ha så lång slutartid då månen kan bli för ljus. Jag valde slutartid på en 1 sek.

Väl hemma i Lightroom har jag beskurit bilden hårt för att komma så nära månen som möjligt. Eftersom mitt objektiv kommer närmare men inte så nära.

Ett till sak att stryka från min "måste kunna" fotolista. Nu måste jag bara fånga en fullmåne på bild!